”Hur ska jag leva?”

Den här frågan har blivit ett brännaktuellt spörsmål för många människor de senaste åren. Svaret är plötsligt inte så givet längre. Skiljelinjerna mellan rätt och fel har blivit uppenbart otydliga. Det gäller områden som sexualliv, ekonomiskt ansvar, relationer till våra överordnade och förhållanden på arbetsplatser, för att nämna några ämnen.

2015_v19---opinion-1---stor

Hur ska jag leva rätt? Vad är rätt? Vi vet inte utan vidare längre vad som är svaret. Vi har alla blivit otydligare eftersom vi tror att Gud har blivit otydlig. Konsekvenserna av detta ligger nu öppet, till beskådande för alla: Tron har blivit otydlig.

Det som verkligen är värt något har lagts i dunkel. Vi är fria, heter det. Detta är något av problemets utgångspunkt. Vi är så väldigt mycket fria nuförtiden. Vi har nämligen råd till det, i våra dagar. Vi är inte beroende av vänster eller höger längre, eller av kultur och familjetraditioner. Vi har medel idag att klara oss utan beroendet av varandra. Äktenskap är inte längre en förutsättning för en bonde för att gården ska äga tillräckligt med arbetskraft. Att få barn som gåvor är inte längre ett nödvändigt och klokt sätt att säkra sig omsorg vid ålderns höst. Men dessa landvinningar har sina baksidor. Vi har blivit oberoende av varandra.

Frihetens djupaste väsen är att vara beroende. Beroende av det goda: Att en människa älskar mig och att mina medarbetare räknar med mig. Den norska lutherska prästen Karsten Isachsen beskriver det så här: ”En fiolsträng är inte fri när den ligger löst på ett bord. Först när den är stramt spänd över instrumentets rygg blir den fri att leva ut vad den egentligen är: En fiolsträng.” Vi definierar nästan alltid ”frihet” formellt: Jag kan nu göra som jag vill, när jag vill och hur jag vill. Men frihet måste definieras efter innehåll: Vad är ”frihet”? En nykläckt student i 1920-talets glada Paris var uttråkad bland sina muntra vänner. Förvånade frågade de vad som var fel med honom. ”Det är så lite frihet här.” Efter svaret blev de om möjligt ännu mer storögda. Paris under 1920-talet var ju fristaden framför alla städer. ”Vad menar du”? frågade de. ”Det händer inget väsentligt här”, svarade studenten.

Frihet innebär att det sker något substantiellt. De många tusen små friheterna leder inte per automatik till Den stora friheten. De kan tvärtom göra dagarna innehållslösa. När människor flyr sin bestämmelse kan friheten bli ett fängelse. När är något rätt och när är något fel? Abort, eutanasi (dödshjälp), kloning, fosterdiagnostik, samkönade äktenskap. Listan kan göras lång. När är engagemanget försvarbart och när är det inte det? Dessa frågor är avgörande på grund av att svaren formar våra värderingar och våra självbilder. Men de är nämnda av en enda anledning: Det har med evangeliets trovärdighet att göra.

Evangeliet består av två krafter: Personen Jesus och de livsprinciper han undervisade. Det första är Guds Son och det andra är Guds etik. Det ena är Guds liv, det andra är Guds lag. Det första är Konungen, det andra är Hans konungadöme. Det ena är relaterat till hjärtat och det andra till huvudet. Frälsningen upplevs omedelbart men karaktären utvecklas allt eftersom tiden går. Om vi som kristenhet inte tar de etiska frågorna som människor idag kämpar med seriöst och grundligt – hur kan då dessa människor som frågar överhuvudtaget få ett levande och långvarigt förhållande till kyrkan?

Tommy Dahlman

Chefredaktör, Inblick 

(Tidigare publicerat i Inblick) 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s