Julsagan om Berglund – Lucka 13 – 16


Avsnitt 13 – Lucior och Lussebullar

Berglund stod och bankade på dörren till ett stort hus som han påstod var ett ålderdomshem. Klockan var 04:50 och Berglund och Conny var klädda i ett varsitt vitt Lucia-linne. Berglund som, inte visste vad som var rätt och fel i lussandet, hade garderade sig genom att bära en rödgulgrön reggae-mössa med insydda rastaflätor under ljuskronan.

– Öppna dörren, skrek han medan han bankade frenetiskt, vi ska LUSSA här, vafan!
– Berglund, sade Conny, de kanske inte har vaknat till liv ännu, de är ju gamla och så menar jag.
– Äh, skitsnack! Alla vet att pensionärer är den piggaste åldersgruppen i landet!

Berglund fortsatte banka och skrika (”JULVANDALER! JULGRINCHAR! JÄVLA LUSSE-TERRORISTER!”) tills dörrens lås plötsligt rasslade till och dörren öppnades av en medelålders kvinna i mörka kläder:

– Vad i HELVETE menas med det här, va? fräste hon.
– Vi ska lussa för dig, svarade Berglund, eller er, menar jag.
– Va?
– Ja, jag och min kompis här tänkte lussa lite för er pensionärer!
– Jag är ingen pensionär! Jag ARBETAR här!
– Jaaahaaa, jag tyckte la skinnet satt åt lite väl mycket på er! Men är det okej, eller? Vi har lussebullar med oss att bjuda de små liven på!

Kvinnan tittade länge på dem, sedan svarade hon kort:

– Okej, det klart att ni ska få lussa för dem. Kom in och vänta på insidan så ska jag bara väcka våra brukare.

Våra hjältar stegade in genom dörren och stannade i den inte alltför mysiga hallen. Kvinnan gick in i ett rum längre bort och snart kom hon ut igen med två kollegor, som tillsammans gick runt i rummen och rullade fram gamlingarna. Efter en bra stund återvände den första kvinnan till Conny och Berglund:

– Nu sitter de alla och väntar i samlingsrummet där borta till höger. Ni kan ju börja när jag gått in dit.

Sagt och gjort, när kvinnan försvunnit in i rummet så tog Berglund, alltså Lucian, täten. Killarna började sjunga:

”Natten går tunga fjät, runt ford och snuva.
Kring jord som sol’n förgät, skuggorna ruva.
Då i vårt mörka rus, stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Natten var stor och dum. Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum, sus som av vingar.
Se, på vår tröskel står, vitklädd med hus till lår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia”

När de var klara så stod de mitt i det nedsläckta samlingsrummet. De gick efter sången runt och delade ut lussekatter till var och en av de tio samlade pensionärerna, alla verkade vara äldre än nittio år fyllda.

Medan åldringarna åt sina bullar så sjöng killarna ytterligare två julsånger, vilken den sista avbröts av att en av de gamla började fnittra. Först tyst och försiktigt, sedan allt värre. Fler av nittiplussarna stämde in i fnissningarna och snart skrattade alla så de grät. Personalen, som också fått sig en varsin bulle, skrattade åt de skrattande brukarna. Snart bullrade vrålskratten i samlingslokalen.

– Berglund, frågade Conny, vad i helvete händer?!
– Bullarna har börjat verka, svarade Berglund glatt.
– Vadå ”börjat verka”?!
– Ja, haschet i Amsterdam-lussekatterna.
– HAR DU LAGT HASCH I BULLARNA?! E DU HELT DUM I HUVUDET, ELLER?!
– Äh vadå, fräste Berglund, jag tänkte att de behövde piggas upp lite så här på ålderns höstkvist. Och nu är vi ju i glädjens högtid, så vad passar bättre än att skänka lite glädje?
– DU HAR KNARKAT NED ETT HELT ÅLDERDOMSHEM, BERGLUND!!!
– Hahaha, ”ålderdomshem”,  hahaha, skrattade kvinnan som hade öppnat dörren åt dem.

– Berglund, vi måste dra, fort som fan! skrek Conny för att överrösta de tjutande skratten i rummet.
– Jaja, fast jag hade ju velat sjunga Staffan-låten, men OKEJ då!

… Vi lämnar där våra vänner som i all lucia-hast skyndade ut ur huset. De tog sig hem och höll sig sedan hemma under två dagar. Två dagar vars löpsedlar bestod av:

14/12: ” GAMLINGAR NEDKNARKADE UNDER LUCIATÅG – FORTFARANDE INGA GRIPNA”

Och:

15/12: ”ÄNNU INGA SPÅR EFTER HASCH-TOMTARNA”

Avsnitt 16 – En Midvinternattsdröm

På den tredje dagen verkade sökandet efter knark-Luciatåget lägga sig i medierna. När Conny väl somnat såhär kvällen den 16 december, så lade sig Berglund tillrätta i soffan och somnade likaså. Snart fann han sig i en dröm …

I ALINGSÅS EN STAD NÅGON MIL NORR OM GÖTEBORG …

Berglund var med sina vänner Jungfrun Malin och hennes fästman Målaren Tolle. Han och Tolle följde Malin hem, där hon sade adjö till de båda männen, innan hon gick in i sitt hus och smått pedantiskt började städa huset.

– Malin, hördes en ljuvligt brôtig röst. Malin!

Malin blev rädd då hon såg en vingförsedd man sväva i rummet.

– Vem är du? frågade Malin förskräckt.
– Jag är Ängeln Glenn, så änna! Var inte rädd Malin, du har funnit nåd hos Gud, alltså Zlatan, och du ska bära och föda hans barn!

Malin fick ta emot Guds barn från Den Heliga Handen, såsom Ängeln Glenn hade talat om.

Malin sökte upp sin fästman Tolle, som satt hemma med Berglund och spelade 0000-talets version av Monopol (där Betlehem var den tidens version till Norrmalms Torg. Alltså skitdyrt med hotell!).

– Tolle, jag gjorde ett graviditetstest och jag är änna gravid!
– Men, va? hur … vi har ju aldrig … vafan … BERGLUUUND!
– JAG HAR INTE GJORT NÅGOT, JAG SVÄR! skrek Berglund i panik då Tolle – rent bildligt talat – målade ut honom som den skyldige.
– Nej! sa Malin bestämt. Det är Gud som gjort mig gravid!
– Gud?
– Ja, Zlatan.
– Fan Malin, kan du inte hitta på något TROVÄRDIGARE?! Tolle skrek ut det sista, innan han lämnade sitt hem och sprang bort till kullarna för att tänka över saker och ting. Då uppenbarade sig samme Ängel för Tolle, som hade visat sig för Jungfru Malin:

– Tolle, det Malin säger är sant, det är Guds barn i hennes mage. Ta henne till dig och bege er till Göteborg, där en frälsare vid namn Conny ska födas.

… Tolle gifte sig därefter med Malin, med Berglund som enda egentliga vittne, och de begav sig mot Göteborg.

Längre bort så rensade tre överförfriskade, goa gubbar sina fiskar då Ängeln Glenn visade sig för dem:

– Gläd er, era försupna fiskrensare! Ty er frälsare ska födas under stjärnan över Göteborg. Ta er dit och visa er respekt, änna!

Också tre Partille-Brats med backslick fick besök av Glenn och blevo också dem beordrade att ta sig till Göteborg.

Efter en lång färd för den höggravida Malin så kunde de äntligen se Göteborg. Tolle, som höll i tyglarna till Berglund, som Malin red på, pekade och brast ut i skratt:

– Hotell Gothia, here we come! sade han.

Väl framme vid hotelltornen så visade det sig vara fullbelagt med gäster. Så Tolle, Malin och Berglund fick ta sig in på Liseberg, där de under den stora ”Jul på Lisebergs”-stjärnan kunde föda fram frälsaren Conny.

Sedan kom Partille-Bratsen, som skänkte gummiband, hårgelé och en del utav ”Pappas pengar!” till den nyfödde. Därefter kom de tre goa gubbarna och sjöng på visor om något blåvitt.

Jungfru Malins barn skrek i hennes famn och alla de andra tittade på den nyblivne morsan, och undrade vad barnet ville ha sagt med sitt bäbisskrik.

– ”Gais”, viskade Jungfru Malin. Han sjunger om ”Gais”!

Och så var sagan slut om hur Gais, Zlatans son, föddes medan karusellerna sov.

… Julsagan om Berglund fortsätter …

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s