Julsagan om Berglund – Lucka 8 & 9

Avsnitt 8 – Pulka-åkningen

Snön knarrade under våra hjältars skor, där de traskade fram i kvällsmörkret. De hade för en stund sedan varit och mött Berglunds förrådsman (alltså han vars vind fungerade som ett förvaringsutrymme för Berglund prylar), då denne kommit med bilen och levererat två pulkor.

Conny och Berglund gick över en snötäckt gräsmatta, med sina pulkor släpande efter sig och med sina steg i riktning mot Bragebacken; en gammal skidbacke i Slottsskogens utkanter. Snart stod de vid randen av denna monsterbacke, som den kunde anses vara när det gällde pulka-åkning. Den var uppemot 45 meter lång och var så brant att det var mer ett lutande stup än en ordinär backe.

– Conny, är du beredd på att dö, eller? frågade Berglund.

Conny, som egentligen inte var så himla beredd på att dö, men som vägrade vara sämre än Berglund, svarade:

– Nu kör vi!

Som de tidigare under dagen hade talat om, så började de bygga ett hopp vid backens slut. De samlade ihop en stor hög med snö, som de sedan pressade ihop genom att ställa sig på den. Resultatet blev snart en halvmeter hög hopp-ramp.

De begav sig uppför branten, som bitvis blev en svår vandring då det på sina håll var halt. Väl uppe andades de ut – det var en större kraftansträngning än vad de trodde att det skulle bli. De tittade nedför backen. Båda insåg att det här skulle gå fort, möjligen för fort.

– Jaha, sa Berglund med osäkerhet i rösten, då, eh, kör vi då.
– Ja. Du först!
– DU först!
– Det var ju din idé, Berglund!
– Vi kör sten, sax och påse om det!
– Okej.

Efter förlusten så gjorde Conny sig redo för att åka genom att sätta sig i pulkan. Innan han var helt redo så knuffade Berglund till honom.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!”, hörde Berglund honom skrika hela vägen ned. Berglund såg hur Conny åkte upp på hoppet, och därefter formligen flög vidare en femton meter innan han slog i backen och rullade in i ett träd.

– SE UPP I BACKEN ANNARS FÅR NI TUSEN HÅL I NACKEN! skrek Berglund och kastade sig i pulkan, som genast tog fart i skidbacken. Han såg hur hoppet kom närmare allt snabbare, och hur vinden ven allt högre i hans öron. Innan han visste ordet var så kände han en lätt stöt och så plötsligt så lämnade både pulkan och marken honom; pulkan studsade där den tog i backen, medan Berglund handlöst flög vidare i vinternatten. Snart började han dala, och några sekunder senare så landade han, fem meter från Conny.

Tystnaden låg över dem. Plötsligt började Conny skratta; först lågt men det steg kvickt i ljudnivå och Berglund förenade snart sitt garv med Connys. Två unga män i sina bästa år låg och skrattade som mentalpatienter där i snön. Tre minuter senare ebbade deras skratt ut. Berglund ställde sig upp, gick fram till Conny, och frågade om han ville med upp för ännu ett åk. Conny tackade nej men gjorde ändå en ansats och kom upp på fötter. Berglund gick bort till sin pulka, fattade tag om dess snöre och gick bort till backen igen.

Conny gick till sidan av hoppet och tittade på medan Berglund började stapla upp för backen: Berglund hade fiskat upp en flaska från sin jacka, och sprutade med nån grön sörja bredvid sig, alltmedan han gick uppför. Conny förstod att innehållet måste vara såpa. Han förstod också att Berglund måste vara självmordsbenägen.

När Berglund var längst upp så såg Conny honom slänga ifrån sig flaskan och sätta sig pulkan. Han skrek något där uppifrån som i Connys öron lät som: ”Wazzup i macken, annars åker musen ned i lacken!”

Därefter såg Conny inte så mycket av Berglund, på mindre än en halv sekund så var han borta, och Conny lade händerna för öronen då det small till bredvid honom i hoppet: Berglund hade sprängt ljudvallen.

Conny tittade bort från backen. Borta vid Slottskogsvallen kunde han ana en figur som störtade mot marken. Och då Slottsskogsvallen låg åtminstone fyrahundra meter bort, så blev Conny lite orolig och började rusa. Han sprang över bilvägen, och sedan de sista trehundra meterna mot där han trodde att nedslagningsplatsen var. Medan han sprang, så pratade han med en kvinna som svarat när han slagit in 112 på sin mobil och som han begärde en ambulans från.

Väl framme där han trodde att han skulle hitta Berglund, så hittade han också sin vän, som hade landat i en snödriva. Benen, armarna och huvudet var i sådana vinklar och positioner att Conny var säker på att Berglund skulle kunna ha fått svart bälte i Kamasutra, om de bara hade utförs under en sådan tävling.

Ambulansen och ambulanspersonalen var snart framme och lade den gurglande Berglund på en bår. Alla hoppade in i ambulansen och de drog iväg.

Lucka 9 – Sjukhuset.

På morgonen den nionde december så vaknade Berglund på Sahlgrenska Sjukhuset med ett bandage om huvudet. Han såg en fyrkantig sak med röd knapp på, som satt fast i en sladd. Eftersom att han inte kan hålla sig från att trycka på röda knappar, så kom det snart en läkare med sin vita rock på sig.

– Jaha du, herr Berglund, sade läkaren. Hur står det till med dig idag då?
– Öh, det känns bra, bara lite ont i huvudet. Vad är det som har hänt?
– Du och din vän kom in igår, ni hade tydligen åkt pulka i Slottsskogen ihop, enligt din kompis.
– Just det ja! … Men varför ligger jag här på …?
– Sahlgrenska. Jo, det är för att du hoppade i en ramp av snö och landade oturligt. Eller ”oturligt” är nog inte rätt ord då det enligt ambulansmännen var en ”fysiologisk omöjlighet”, det som du hade ställt till dig själv med.
– Kommer jag att dö?
– Nej, trots denna otroliga olycka, så tycks du bara lida av en lätt hjärnskakning. Inget brutet, inga inre blödningar, ingenting. Utom hjärnskakningen, då. Du kommer att få stanna för observation på sjukhuset till ikväll, då din kompis Conny sade sig kunna komma och hämta dig.
– Okej, tack så mycket, då vet jag.
– Bra, jag måste vidare nu, så om du inte hade något annat att fråga så …
– JO, det har jag! Aj, aj, aaaaj, jag har jätteont! Skulle jag inte kunna få lite morfin?
– Nej, det kan jag tyvärr inte ge dig. En Alvedon kan du däremot få.
– AHMENVAFAN … lite lustgas kanske i alla fall, snälla doktorn?
.- Alvedon. Och bara Alvedon.
– Då kan det vara.
– Okej, tryck på knappen om du ångrar dig, så kommer en sexig sköterska och ger dig en Alvedon.
– Vad sa du?
– En sköterska kommer och ger dig Alvedonen om du ringer på knappen.
– Jaha, svarade Berglund besviket och somnade strax efter att läkaren hade lämnat rummet.

… Fortsättning följer …

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s