Julsagan om Berglund – Lucka 7

Avsnitt 7. ”Snöbollskriget”

DATUM: 7 december 2013…
TID: 13:37 …
PLATS: Älvsborgsgatan, Majorna …

Snön hade äntligen anlänt till Göteborg. Det kunde man förstå genom att läsa sina Göteborgska vänners facebookstatusar, eller  ännu enklare genom att kika ut genom sitt eget fönster.
Medan Berglund var iväg på oklara ärenden, så satt Conny hemma med sin kompis, en jämnårig, glasögonprydd grabb med smeknamnet Tolle.
De drack kaffe och varm choklad och Conny hade nyss berättat för sin vän om gårdagskvällens festliga misslyckande, till Tolles roade skratt.

Plötsligt öppnades ytterdörren och Berglund, övertäckt av snö, stormade in i hallen.

– De små asen, fräste han. Det här betyder KRIG!

Conny och Tolle tittade på varandra och sedan vände de tillbaka sina blickar på Berglund där han, inte så passivt, men desto mer aggressivt, slet av sig skorna.

– Vad fasen har hänt, Berglund? frågade Conny.
– Det ska jag tala om för dej! svarade Berglund och klev in i rummet. – Åh, hallå dô, Tolle!
– Tjenare! hälsade Tolle tillbaka.

Berglund ställde sig framför vardagsbordet.
– Jag blev överfallen, proklamerade han.
– Va?! utbrast de andra.
– Ja! Dom fick änna tag i mej, hur många som helst! Och dom brottade ner mig i snön!
– Blev du rånad?! Mitt på ljusa dan? undrade Conny.
– Rånad? Nej, verkligen inte! Jag blev mulad. Med snö. Av dom där ungarna ute på gården!

Conny och hans polare föll i skratt.

– Skratta inte, vi har ett krig framför oss! sade Berglund bittert.
– Vadå ”krig”? frågade Tolle.
– Ja, vi ska hämnas på dom jäklarna. Dom ska ångra den dagen dom gav sig på Berglund!
– Öh, okej, sade Conny. Hur hade du tänkt dej detta då?
– Jo, jag har en plan. Och det var ju tur att du är här Tolle! Vi behöver alla förstärkningar vi kan få. Rensa undan på bordet här, så ska ni få en gedigen briefing över hur jag hade tänkt mej det hela!

TID: 13:54 …
PLATS: (Det nu tomma) Vardagsbordet …

– Män, började Berglund, vi står inför vårt svåraste uppdrag hittills.
– Vadå ”hittills”? ifrågasatte Conny.
– TYST I LEDET! Så här är det, va: Föreställ er att det här är bordet är gården. Visserligen så är gården bra mycket smalare och längre än bordets proportioner, men det kan inte hjälpas.
Berglund gick bort till och in toaletten, när han kom tillbaka så hade en  rulle toalettpapper med sig.
– Det här, fortsatte han medan han lade en lång remsa med papper längs ena långsidan (och en kortare remsa längs med den bortre kortsidan), det här representerar husen. Och det här, sade han och ställde fram tre små porslinsfigurer (en tomte, en Lucia och en stjärngosse) på bordet framför sig, det här är vi.

Han flyttade figurerna till vad som skulle föreställa Connys trappuppgång, vid den del av bordet som alltså inte hade ett hus längs kortsidan. Han fortsatte förklara planen:

– Fienden har byggt en befästning, en snöborg, här, sa han och placerade sin snusdosa strax framför den kortare huslängan. Han harklade sig och fortsatte:
– Jag råkar sitta på en ganska god portion information gällande fiendelägrets nuvarande status och truppresurser. Efter överfallet förut så rekognoscerade jag nämligen kring deras huvudbas, alltså snöborgen, utan att bli upptäckt. För närvarande har dom en huvudstyrka på  elva eller tolv små soldater. Några uppgifter om eventuella reserver som kan rycka in mitt under striderna, är för tillfället obefintliga. Fiendearméns nuvarande storlek är alltså inklusive ledaren, en knubbig kille – uppskattningsvis runt en 13 – 14 år gammal.
Det var förövrigt han som ledde den massiva attacken mot mej. Han, ledaren, är också vår högsta prioritering, vårt toppmål, under dagens operation. Är det uppfattat?

De andra två nickade utan större övertygelse, något som dock Berglund verkade missa i sin krigsiver.

– Bra, sade han. Det första vi behöver etablera är vilken Chain-of-Command vi har i vår stridsgrupp: Jag är kapten, Conny är min underofficer. Och du Tolle, du är vår kanonmat.
– Vad är ”kanonmat”, Berglund? frågade den aspirerande kanonmaten.
– Kanonmat. Första vågen. En ordinarie infanterist, helt enkelt.
– Öh, jaha …
– Ja, då var det utrett. Nu över till den lokala terrängen vi har att vänta oss där ute på fältet. Längs med huset vi för tillfället befinner oss i så kommer vi ganska snabbt kunna lokalisera en asfalterad gångväg. Den kan vi under inga som helst omständigheter – förutom vid en eventuell reträtt – använda oss av. Nej, utan vi ska utnyttja bushen, alltså buskagen som löper längs med staketet rakt över här utanför. För att vårt uppdrag ska bli ett framgångsrikt sådant, så är det av yttersta vikt att vi inte blir upptäckta innan vi ska slå till. Är det fullkomligt begripet?

– Men hur, eller snarare på vilket sätt, ska vi ”slå till”? undrade Conny.
– En excellent fråga! Det leder mej nämligen in på nästa avdelning i min plan: våra vapen.
– Vadå ”vapen”?! utbrast Conny.
– Ja, jag har redan varit i kontakt med vår materialförvaltare, alltså han som förvarar mina saker på sin vind, och han kommer att lämna två stycken bollslungor jag har liggandes där på vinden.
– Vad fan är en bollslunga för något? undrade Tolle.
– Det är ett slags racket i plast, en båg-formad sak med ett skaft undertill att hålla i. Barn använder sådana i vissa lekar och sporter för att kunna slunga bollen bra mycket längre en genom ett vanligt kast. En vuxen man kan med hjälp av en sådan skicka iväg en tennisboll i närmare 200 km/timmen. Men eftersom att vi istället ska använda snöbollar med is-hölje så lär farten bli någonstans runt 160-170 km/timmen.

Conny reagerade på ett sätt som ”kaptenen” inte var beredd på:

– Men för i helvete, Berglund! Det du pratar om just nu är inte att starta ett sketet litet snöbollskrig. Utan det här som du snackar om låter mer som anstiftan till massmord. På barn!!
– Öh, nä, asså … Vi kanske inte behöver använda isbollar, vid närmare eftertanke …
– Och inga jävla slungor!
… eller slungor, nej. Precis. Okej, då är vi överens!

TID: 14:27 …
PLATS: Gården …

Berglunds privata lilla armé stod utanför Connys portdörr. Hundra meter längre bort kunde man skymta barnen i och kring sin snöborg: en fyrkantig konstruktion med meterhöga murar.

– Okej, män, viskade Berglund onödigt lågt, vi har målet i sikte. Minns mina ord från genomgången av planen, så ska ni allt se att vi alla kommer att överleva det här!

De andra två nickade och sedan gick de i gemensam trupp bort till andra sidan, där de skulle in mellan häcken och det staket som skiljde gården från spårvagnshallarna. De gick framåt i tystnad. Berglund hade beordrat att alla mobiltelefoner skull vara inställda på ljudlöshet. Snart var borgen med ungarna inte mer än 25 meter bort och ännu så hade ungarna undgått att upptäckta faran som smög sig på dem.

Psst, psst:ade Berglund och fortsatte viskande: Gör fem snöbollar var – men inga hastiga rörelser!
De hukade sig ned alla tre, och började krama ihop ammunition av snön runt dem. När alla var klara dröjde det inte många sekunder innan Berglund ställde sig upp och vrålade: ”BANZAI!!!”

De rusade fram ur buskaget och öppnade eld mot de överraskade barnsoldaterna. Tolles och Connys bollar missade sina mål och fastnade istället i borgmuren. Berglunds snöboll träffade den runde ledaren rakt i ansiktet, varpå Berglund segerrusigt skrek: ”HEADSHOT!”

Men krigets vindar växlade snabbt då ett annat vrål hördes bortifrån två män som kommit promenerande under samma stund som attacken: Två föräldrar till några av soldaterna i fiendestyrkan.

– STANNA! vrålade farsorna och började spurta mot den Berglundianska armén.

– SPRING! vrålade Kapten Berglund, som inte alls var sugen på att göra papporna viljes i deras högljudda begäran.

I vild reträtt rusade de tre tillbaka till, och förbi, Connys port med de upprörda farsorna hack i häl. De retirerande kastade sig huvudstupa över den stängda grinden som skiljde gården från gatan utanför. Sedan fortsatte de springa, utan att vara sig tappa eller lägga till med avstånd till sina stridssugna förföljare.

TID: 14:48 …                  
PLATS: Chapmans Torg …

TID: 15:09 …
PLATS: Grönsakstorget …

TID: 15:12 …
PLATS: Köpcentret Nordstan …

TID: 15:13 …
PLATS: Centralstationen …

TID: 15: 14 …
PLATS: En betaltoalett i Centralstationen …

Våra vänner lyckades skaka av sig sina eventuella banemän inne i vimlet på stationen, men de valde ändå att gömma sig i över en timme inne på toaletten, tills en väktare – efter klagomål från resenärer – öppnade toaletten. Tolle tog därefter en buss hem till sig, medan Berglund och Conny åkte mot sitt, där de fick dra luvan över sina huvuden, då de till snabbt smet in i  sin port på gården.

– Mission Accomplished! sammanfattade Berglund dagen, då de två satt och andades ut runt det tidigare stridsledningsbordet.

… To be Fortsättning …

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s