Julsagan om Berglund – Lucka 5

Avsnitt 5. Stormfyllda Planer

Det var på dagen då stormen Sven svepte in i Sverige. Conny satt i sin fåtölj framför facebook. Berglund var iväg och skulle ”försöka palla vinteräpplen”, eller vad det var han hade sagt innan lämnat lägenheten tidigare under dagen. Katten satt vid sin matskål och verkade vänta på något. Det hade blivit mörkt för två timmar sedan, då också vindarna hade börjar tilltaga kring husen vid Älvsborgsgatan. Nu snöade det också vildsint utanför fönstren.

Dörren öppnades och Conny riktade sin blick bort mot den lilla hallen, i hallen. Det var Berglund. Han stod med sina armar i kors, med händerna inkörda under armhålorna. Han huttrade och skakade medan tänderna skallrade i hans blåfrusna ansikte.
– H-h-h-ha-ha-ha-hallå, s-s-s-så! sa han.
– Hallå Berglund, svarade Conny. Jag sa te dej att din sommarjacka inte skulle räcka. Men nejnej, ”var inte en sån förbannad jävla tönt, Conny”, sa du. Haha, vem skrattar nu då, Berglund?
– K-k-k-k-käft Conn-n-n-n-y, in-n-nan du får d-d-dej e-en käftsmäll!

Berglund sparkade halvlyckat av sig skorna och fick sakta men säkert av sig sina ytterkläder innan han gick med inte allt för manliga kliv till soffan, som han slog sig ned i. Fortfarande med händerna innanför armhålorna, så fångade han desperat Connys uppmärksamhet igen (2,1 sekunder efter att sista ordet har sagts i en konversation så sugs Connys sinne och blick till Facebook, enligt säkerställda siffror från Svenska Centralbyrån).
– C-C-C-Conny, skulle du kunna … CONNY!
– Eh, öh, asså jag fastnade här på en gilla-och-dela-tävling … vad sa du?
– Jag frågade dej ifall du skulle kunna fixa en benvärmare åt mej, för jag fryser som fan här.
– Benvärmare? Du menar en sån värmepläd?
– Ja, exakt, Conny. En pläd. Det är ju precis vad jag frågar dej om. Nej, ingen fucking pläd! Utan en benvärmare, alltså en shot, en vodkashot.
– Jaha, jo, det kan jag la göra. Var la du spriten nånstans?
– I väskan där borta, svarade Berglund och pekade på sin väska vid sänggaveln. Conny fiskade upp spriten, langade fram ett shot-glas ur sitt vitrinskåp och fyllde på det med en liten skvätt av innehållet i spritflaskan. Sedan räckte han över den mot Berglund.

Berglund tittade på Conny med sin mest skeptiska blick, alltså genom  att lyfta lite på ena ögonbrynet och lägga till med ett fulländat neutralt ansiktsuttryck. Han tittade på Conny i tystnad, medan Conny stod i tystnad och höll fram det lilla glaset mot honom. Till slut öppnade Berglund munnen.

– Du ser inte att jag sitter här med värsta parkinson-anfallet, Conny? frågade Berglund och tog fram sin skakande högerhand från armhålan för att visa sin poäng. Conny å:ade sig innan han kvickt förde fram glaset till Berglunds mun och hällde ut innehållet i den. Berglund svalde vätskan , ruskade på huvudet lite grann, frustade till och brölade därefter som en pilsk älgko.

– Jävlar, väste Berglund, den satt fan där den den skulle – som ett smäck!

Berglund återfick på nolltid sin rätta färg i ansiktet och ställde sig upp och viftade vilt med armarna (Conny fick en flashback från när han som liten såg när Karl-Alfred åt sin spenat och fick både ryck och dundermuskler). Sedan satte han sig ned igen. Fast denna gången skrattande, på det vanliga gamla Berglund-viset – vilket var ett ganska gällt, smått forcerat, skratt.

– Berglund, hur gick det nu med vinteräpplena då?
– Vilka jävla vinteräpplen?
– Du sa ju förut att du skulle palla vinteräpplen förut.
– Nej, jag sa att jag skulle åka in till stan och tjacka vinterjacka.
– Jahaaa … Köpte du någon då? frågade Conny varpå Berglund lade till med ännu en fullfjädrad är-du-på-riktigt?-blick mot Conny.
– Nej, UPPENBARLIGEN gjorde jag ju inte det. Jag var och kolla, men de vart så förbannat dyra, så jag tänkte att jag kanske ändå skulle klara mej några veckor till. Men jag klarade mej bara någon timme. Och då var jag redan borta vid Chapmans Torg för att kolla i biblioteket där.
– Biblioteket? Men du läser la för fan inte? Du fick la inte ens lära dej att läsa i skolan?
– ”Hej, jag heter Conny, och jag är sååå jävla rolig, lalalala!”, sa Berglund med en alldeles för dum röst för vad Conny ville känna igen som sin egen. – Jag skulle låna datorn, fattar du la! Vilket jag också gjorde. Jag surfade in på badoo.
– Badoo? Den där dejt-sidan?
– Exakt. Så jag loggade in där. Klickade runt och chattade med ett par tre brudar. Och nu ska vi alltså ha fest med dessa tre tjejerna imon, Conny. Hajjar du, eller?
-Öööööööööööööööööh, öh:ade Conny (med exakt samma röstläge som Berglund nyss imiterat), va?! Men det är väl en dejt-sida, man dejtar väl folk där? Uno-un-uno (Conny fick – på riktigt – IG i Spanska A på gymnasiet), menar jag. Eller vadå, finns det typ nån ny three-girls-one-guy-dejting som blivit populär det senaste?
– Nej, det är snarare att jag lurat i alla tre att vi ska ha en liten fest här, en fest som jag nu bjudit med alla tre som dejt till, utan att de känner till varandra. Alla tre kommer alltså att tro att just de är dejten, och att de andra två tjejerna är typ tjejkompisar till oss.
– Berglund, du vet att jag tycker att du kan vara hyfsat intelligent ibland, men det här känns ju inte intelligent på någon nivå som helst. Hur gör du när de kommer och det väl uppdagas att alla tre är dejter till dej?
– Det är det som är det häftiga! De kommer helt enkelt inte att fatta det. Hoppas jag. För jag har nämligen sagt till alla tre att det kan vara … eller snarare uppfattas lite sisådär det här med att man nyss träffats över nätet. Så jag har till den första sagt att vi ska säga att vi gick i gymnasiet ihop och haft lite kontakt och så över åren. Till den andra sa jag att vi träffades på en fest för ett tag sedan, och till den tredje sa jag att vi var vänner under barndomen och att vi råkade springa på varandra häromdagen och att jag frågade om hon ville komma på festen, för gamla minnens skull.
– Berglund. Det här låter som det absolut mest geniala jag hört på länge! Visserligen kan jag redan nu ana ett och annat hål i planen, men ändå. Haha, hur fan kommer du på sån här skit egentligen, va?
– För att jag är Berglund, that’s why. Och visst, det finns la en risk att detta kan knasa ur, men om jag bara är tillräckligt rapp i käften – vilket jag ju brukar vara – så kommer det här bli awesome.

De två unga männen tjôtade vidare om festen som komma skulle, tills Conny plötsligt utbrast:
– Men vafan Berglund, om alla tre är dina dejter, då finns det ju för fan ingen till mej?
– Conny, var inte orolig. Vi ska shotta hemmagjord, 40-procentig glögg imorgon. Det kommer att bli crazy. Lita på mig!

… Och här lämnar vi vår två vänner med de smider vidare i sina festliga planer, medan Sven stormade vidare på utsidan. Och vi lämnar också katten som fortfarande satt vid sin matskål, där han verkade vänta på något. Idag är frågorna man ställer sig högst reala:
Hur ska de få ihop sin hemmagjorda glögg?
Vad väntar katten på, egentligen?
Och hur ska de två sluga snubbarna lyckas ro hem detta på den där festen imorgon kväll?

To be continued …

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s