Julsagan om Berglund – Lucka 4

Avsnitt 4. Dagbok om Chokladkalendersincidenten 

Hej, hallå Dagboken! Det är Conny här med pennan igen, den 4 december 2013 kl. 22.57.

Idag har jag tillslut insett att Berglund har tomtar på loftet. Och vad värre är så har han inte ens alla tomtarna på loftet.

Det började när vi vaknade imorse. Berglund steg upp, trampade på en tomtefigur som katten måste ha vält ner under natten. Berglund skrek som en stucken marsipangris. Sedan vrålade han om att JAG försökte mörda honom. Jag förklarade att det nog mer var kattens verk än mitt, varpå Berglund kallade mig ”tönt”, och att jag fan inte skulle skylla ifrån mig.

Vi drack kaffe och käkade frukost när Berglund frågade var hans chokladkalender var någonstans. Jag hade ju ingen aning då jag inte ens hade sett att han hade en sådan. Berglund ställde sig upp, pekade anklagande på mig och skrek ”DIN TJUV! Du har snott min kalender, din jävel!”

Jag förklarade lugnt och sansat att han själv kanske hade städat undan den under sin städrush i måndags. Något han ställde sig ytterst skeptiskt till och mumlade något som lät som: ”filthy Conny took my precious!

Efter frukosten när jag föreslog att vi kunde hjälpas åt att leta, började Berglund prata om ”Missing People”, ”massiva skallgångskedjor” och ”… jag ska FAN ringa Hasse Aro!”

Jag fick honom, till hans stora irritation, att inse att något sådant inte skulle behövas. Han satt tyst ett tag och sa till sist: ”Ahmen om vi inte hittar den så får vi fan gå ut med en efterlysning på Sveriges alla mjölkpaket!”

Vi började leta runt i rummet. I alla hyllor, skåp och lådor. Till slut tittade jag i badrumsskåpet och där stod den, på högkant mellan spegelskivan och hyllorna innanför den. ”Jag hittade den!”, skrek jag till Berglund medan jag plockade ut den och höll upp den i luften. Jag var inte beredd när Berglund kom springande och med ett avgrundsvrål kastade sig över mig, bet mig i handen som höll hans chokladkalender.

Jag släppte kalendern och Berglund slet åt sig den, rusade till andra sidan lägenheten, där han satte sig på huk och började riva och slita i den medan han väste: ”My own … my precioussss …
Snart höll han upp högerhanden. Mellan tummen och pekfingret höll han en chokladbit, som Berglund tittade upp emot. ”Yes … my precious … ” sade han lyckligt och stoppade långsamt chokladen i munnen.

… Resten av dagen så var det en stel stämning oss emellan. Berglund, för att han verkade skämmas lite grann över det som hade hänt (”Nämen, Conny, du vet mitt dåliga morgonhumör och så änna, va … Sorry liksom.”) och jag, för att jag mer än troligt drabbats av stelkramp.

Ja, så var min dag, Dagboken. Och imorgon är en ännu en ny.
Men jag börja nu fundera på om Berglund inte är lite schizofren.
Och varför gömmer man sin chokladkalender inne på toaletten?
Och vad för galenskaper väntar mig/oss imorgon, egentligen?

… Adjö, Dagboken, hörs imorgon!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s