Julsagan om Berglund – Lucka 3


Avsnitt 3. Julpimpningen

Mörkret hade lagt sig över landshövdingshusen i Majorna. Man kunde höra det dova smattret från en fyrverkeripjäs som brann av längre bort i området. Att smälla av raketer och smällare redan den tredje december, det var lite som att typ börja fira studenten redan i slutet av första året på gymnasiet. Det var i alla fall vad Conny tyckte och tänkte där han satt framför datorn i sin lägenhet.

– Dô, sa Berglund där han satt i soffan och rullade tummarna på sin smartphone, min polare kommer snart med sin bil och lämnar av mina julgrejer.
– Okej, svarade Conny lojt i sin Facebook-trance.
– Jo, så vi får änna julpimpa lägenheten när vi fått in allt. Jag har storslagna planer på hur vi ska ha det, så du behöver inte tänka på ett smack, bra va?
– Okej, Berglund, det låter ju … MEN KOOOM IGEN NU OCH TÄNK KLART DITT FÖRBANNADE DATORHELVETE!!! skrek Conny då hans antika dator gjorde att hans internet – som vanligt – frös fast.

-Jo såatteh … hann Berglund säga då en bil tutade på utsidan.
– Han är här nu! Du kan sitta kvar så grejar jag in grejerna.

Berglund tog på sig skorna och rusade ut ur lägenheten. Efter en minut så var han tillbaka med två flyttkartonger som han ställde ner på golvet i rummet. Han öppnade lockflikarna på den ena och fiskade upp en gigantisk boll av hoptrasslade ljusslingor. Han gick fram till Conny i fåtöljen och lade det stora knytet i Connys knä, och bad honom att trassla ut allt. Sedan lämnade han lägenheten igen.

Hans kompis hade ställt ut de två sista lådorna från bilen och de ställde sig och tjôtade en stund. Berglund frågade hur det var och om bilen fungerade som den skulle och hur det stod till med familjen. Alltså sånt man är lite nödtvungen till att fråga om. ”Bra”, svarade hans polare på alla tre frågorna då de hörde ett rop från fönstret ovanför (som oftast stod lite på glänt):

Berglund!
De på utsidan tittade på varandra och tittade sedan upp mot fönstret igen.
– BERGLUND! HJÄLP! Hörde man Conny återigen ropa där inne.

– Jag tror jag måste upp nu och se vad som hänt, men du får ha det gott! sa han och lyfte upp de sista två kartongerna.
– Det samma, mannen! svarade hans kompis och hoppade in i sin bil och körde iväg.

När Berglund var inne i den lilla hallen ställde han ner allt han hade i händerna och tog ett kliv in i lägenheten. Då fick han syn på Conny i fåtöljen: Han hade trasslat in sig själv, fåtöljen, tangentbordet, ena bordsbenet, en gitarr och katten i ljusslingorna. Berglund brast ut i ett stort gapskratt. Han skrattade dubbelvikt, fick andnöd, skrattade sedan ännu mer och till sist var han tvungen att lägga sig på golvet då balansen hade skrattats ur led.

– Håll käften, Berglund! skrek Conny insnärjt. Kom hit och hjälp mig istället!

När Berglund väl skrattat klart och torkat tårarna ur ögonen så kom han fram och började joxa runt med sladdarna. Efter en halvtimme var allt och alla befriade och till på köpet hade de trasslat ut allt så som det skulle vara.

– Sådärja, det var la inte så svårt din jävla noob? frågade Berglund. Ska vi börja julpynta nu eller?
– Du får ta och göra det själv, jag måste iväg i ett par timmar och hjälpa morsan med en grej.
– All right, sa Berglund och började rota i kartongerna med julprylarna. Conny gick till hallen, tog på sig jacka och skor, sa: ”syns sen”, och gick.

Tre timmar senare återvände Conny till sitt bostadshus. Han öppnade portdörren och klev in i svalen. Han stannade framför sin ytterdörr. Det hängde en julkrans av uppenbar fjolårsmodell på dörren: dess gamla barr var bruna, och ledigt invirade i ett rött silkesband. På golvet framför dörren var en grön dörrmatta med en avbild av jultomten på. ”Ingen reklam, tack!”-skylten Conny hade satt upp var utbytt mot en ”Ho ho ho, julreklam? Ja tack!”-skylt.

Conny öppnade dörren och klev rask igenom hallen och gick in i lägenhetens enda egentliga rum.

Det var som att Conny hade klivit rakt in i en julpsykos. Eller snarare rakt i i resultatet av Berglunds julpsykos:

Tre julstakar vardera på båda fönsterbrädorna, fyra helt olika julgardiner kring själva fönsterna, det var tomtefigurer, luciafigurer, julmusikspelande snögubbar, pepparkaksgubbar, tomtegrisar, julmöss, adventsstjärnor och julgranskulor uppställda och upphängda i hela vida lägenheten. Kring alla väggarna hängde ett helt, gigantiskt nät av julslingor med lampor i alla julens färger, snitsigt uppsatt med små silvertejp-bitar. Där rummet övergår till köket, så hade Berglund lämnat en kvadratmeter fri från nätet med juleljus: där han han med röda, rinniga bokstäver klottrat dit ett snett ”GOD JUL!”, med bokstäver stora som böcker. Och inget pockettjafs alltså, utan normalstora sådana.

Conny stirrade runt en stund, sedan hittade han Berglunds blick, där Berglund satt med ett bok-stort flin och stora, tindrande ögon i ansiktet.
– Nå, vad tycks, Conny? frågade han förväntansfullt.
– Vad. I. Helvete har du gjort, Berglund?!
– Haha, vadå? Jag har julpyntat lite, ser du väl?
– LITE?! Du har förfan sprejat jul-graffiti på min fucking VÄGG! JAG KOMMER JU FÖRFAN BEHÖVA TAPETSERA OM HELA RUMMET!
– Men ta det lugnt, Conny! Det där kan kan tippexa över sen, vettu!
– Tippexa?! Min vägg är LJUSGRÖN, det går inte att tippexa, fattar du la?!
– Ja men då får du väl tippexa HELA rummet då, förstår du väl?
– Vadå ”JAG”?! Det är DU som ska tapetsera, Berglund! DU!
– Jaja, vi pratar om det imorgon istället. Sätt dej ner och lugna ned dig nu, Conny! Ska du ha dej en julgrogg, eller?

Conny satte sig i sin fåtölj. Tog emot ”groggen” och svepte den i ett ut. han profylax-andades i ett tiotal sekunder innan han bad om en påtår. Som också den slank ned fortare än ett pistolskott.

Fem minuter, och lika många groggar senare, satt de två vännerna och sjöng julvisor ihop (Staffan var en fylledräng) i skenet från de hundratal ljusen på väggarna. Berglund fyllde på sitt glas och vände sig sedan till Conny:

– Men visst fan ble’re myschigt, Jånny?!
– Jofan, Bergis, vesst blev det det!
– Imon, Rånny, imon ska vi hitta på skojigheter, fösstår du!
– Ajjemen, Berglund, precis så var det!

… och där, mitt i julpsykosens högborg, så lämnar vi våra vänner för denna kväll. Men som vanligt så är det en del mysko saker man börjar fundera lite på:  Vem var egentligen vännen i bilen? Hur kommer Connys nästa el-räkning att se ut egentligen? Och vad menar Berglund när han fyllesluddrar om ”skojigheter”?

… Fortsättning följer …

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s