Avsnitt 2. Bakfylla och julstök


Julsagan om Berglund – Lucka 2

Dagen grydde runtom gatorna i Majorna. Snön ställde sig fortfarande tvekande till om det var dags att presentera sig för västkustborna, trots att almanackor runtom i Sverige nu visade att det var den andra december. En frukostätande julivrare skyllde denna snöbrist på SMHI, medan julivrarens äkta man sade att hennes arla vredesutbrott var något utav en storm i en snöglob.

Här i närheten hittar vi i vilket fall våra två vänner, i en lägenhet som inte blev så julstädad som den kanske borde ha blivit, kvällen dessförinnan. Den ena låg snarkandes i sängen och den andra lite mer i en uppvakningsfas i soffan.
– Uuuaaaaaaargh, mitt hövve! utbrast Berglund och satte sig upp i den bruna hörnsoffan. Han tittade sig omkring med hopknipna ögon och hans blick lyckades lokalisera välta glas på bordet, julmustspill på golvet och – av någon anledning – en katt som lekte klirrande med självaste boven i gårdagens drama: den tomma vodkaflaskan.

Han kollade bort från katten och fäste istället blicken på Conny i sängen, som låg i en ställning som påminde lite grann om en religiös människa som ber till sin gud. Den nyvakne ruskade på huvudet medan ett enda ord dök upp i hjärnan: KAFFE.

Med sin bakfylleförsvagade kropp så gled han ned på golvet och började likt en benlös människa dra sig med sina återstående armkrafter bort mot köksvrån. Väl framme (katten hade under krälandet lagt sig tillrätta på Berglunds rygg och hopkurad börjat spinna förnöjt) så fattade han tag om köksbänkskanten och hävde sig upp (katten hoppade oförnöjsamt iväg och stack in under soffan) tills Berglunds ögon kom i nivå med kaffekokaren. För sitt kaffe och fosterland tog han i, och kom till slut med ett rejält stridsrop upp på fötter utan att släppa blicken på kaffemaskinen. Hans öppnade skåpet ovanför kaffebryggaren och tittade efter det svarta pulverguldet. Han fann inget och öppnade istället nästa köksskåp. Inget där inne heller.

Tio minuter senare, när Berglund i sin kaffemaniska abstinens letat i vartenda köksskåp, städskåp och badrumsskåp i hela lägenheten, så fick han nog och klev med bestämda steg fram till Conny i sängen.
– Upp, sa Berglund.
– zzzZZZzzz, sa Conny stillsamt, fast på ett alldeles för nonchalant sätt än vad som föll Berglund i smaken. Han fattade tag om Connys huvud och skakade det våldsamt medan han skrek något som Conny – i sitt yrvakna tillstånd – uppfattade ungefär som: ”Vakna nu ditt förbannade MÄHÄ, INNAN jag DEKAPITERAR dej och sedan skickar ditt lilla huvud till UPPVAKNINGSAVDELNINGEN på Sahlgrenska FUCKING Sjukhuset!”

Conny vred sig loss ur Berglunds grepp och tittade med morgonsvidande ögon på sin kompis och väste snart ur sig:
– För i helvete, Berglund! Kan du inte prata med SMÅ bokstäver, tack?
-Dô, det finns faktiskt en anledning till varför ADHD alltid skrivs med STORA bokstäver, vettu! … Men kom igen nu och kliv upp vafan, jag hittar änna inte kaffet nånstans.
– Det beror ju förfan på att jag inte har nåt kaffe hemma! väste Conny till svar.

Berglund tog ett vacklande steg bakåt samtidigt som han tog sig för bröstet och lät som zombietjejen i skräckfilmen ”the Grudge”. Han föll några sekunder senare raklång ned på golvet; gurglandet ur hans hals tilltog snabbt i ljudnivå och inom ett par sekunder lät han som en ihållande stormvarningsvind som hotade att slå över till full orkanstyrka.

Conny blundade lika hårt som irriterat.
– Berglund, jag ska gå och köpa kaffe …
– Det hoppas jag FAN att du ska!
– … men sluta fan upp med ditt gnäll, innan jag bestämmer mig för att skita i det!

Berglund skuttade med lätthet upp, letade fram dammsugaren ur städskåpet och sade att han kunde rensa upp medan Conny är borta och handlar.

Sagt och gjort, när Conny återvände en timme senare (han hade en livlig diskussion med kassörskan gällande kaffet som på hyllkanten hade priset 32 kronor, men som i kassan tydligen skulle kosta 42 kronor. ”Livlig” är i underkant, då Conny ofta hade tendenser till att gå en inte så passivt-aggressivt bärsärkagång vid sådana här tillfällen) så var Conny tillbaka. Han stannade i hallen och stirrade chockartat in i sin lägenhet. Det var som att någon hade bytt ut hans inte alltför städade lägenhet till en av de där rummen i AJAX:s rengöringsmedelsreklamer. Det blänkte och skimrade och allt var uppstädat i en minutiös ordning.

– Hur i helvete hann du med allt det här på en timme? frågade han Berglund, som ställde tillbaka dammsugaren på sin plats i städskåpet.
– Yrkeshemligheter, vettu Conny!
– Du har ju inget yrke!
– Ahmenvafan, hemligheter då då, om du ska vara sån. Nu är julstöket i vilket fall över, så imorgon kan vi börja julpynta så fort jag fått hit mina julsaker!

… Och där, ungefär samtidigt som Conny lite ofrivilligt råkade gå ner i fullskalig spagat – för första gången i sitt liv – på det fortfarande våta golvet, lämnar vi våra vänner medan de sitter och väntar på att kaffet ska puttra klart i kaffekokaren. Men ännu fler frågetecken har nu dykt upp:

Hur lyckades Berglund städa upp lägenheten på Guinness Rekord-tid?
Vad är det för en katt vi aldrig hört talas om innan?
Och hur ska det egentligen gå med julpyntandet?

Några svar lär vi få vänta på till imorgon …

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s