Fråga Coachen: Jag hade kunnat bli av med mina egna skulder om inte hans skuld lagts på mig.

Fråga:

Jag gick i borgen för min bror för 26 år sedan. För 24 år sedan slutade han betala på lånen. Jag levde på existensminimum i 22 år. Jag hade egna skulder som jag kunnat bli av med på fem år om inte hans skuld lagts på mig. 
Jag förlät honom i mitt hjärta trots att han vägrade ha kontakt med mig. 
Han ringde mig för tre månader sedan. Onykter. Det enda han ville med det samtalet var att få mig att tycka synd om honom för att han hamnat i den situationen han gjort. 
Han betalar mig en summa varje månad sen 1,5 år sedan och det skulle han fortsätta med till skulden är betald. Den skuld han anser sig vara skyldig mig. Utan räntor. 
Han beklagade sig över att han var tvungen att bo i husvagn för att han börjat jobba på annan ort. Innan han började betala mig hade han köpt en insatslägenhet. Den påstod han att han var tvungen att ge bort för ingen ville köpa den. 
Min syster kom och hälsade på två veckor efter vårt samtal. Hon berättade att han köpt sig ett hus!!!! Jag frågade hur han fått ihop handpenningen. Genom att sälja sin lägenhet. 
Då bröt jag ihop. Han borde ha betalat hela sin skuld till mig innan han köpt sig ett hus tänker jag. Känslomässigt fattar jag inte hur jag ska hantera detta. 
Hoppas du orkat läsa allt och att du har något råd till mig. 
Tack på förhand

 Svar

Jag förstår verkligen att du känner dig besviken på din bror och att det är svårt att få ihop detta känslomässigt. Du har valt att tro det bästa om din bror från allra första början när du hjälpte honom med borgen. Det du får tillbaka är svek. Är det så du känner?

En sak som jag vill göra dig uppmärksam på också är att du verkligen har visat kärlek mot din bror. Du tog hans skuld och betalade den! Det säger väldigt mycket om dig som människa, tycker jag! Du har ställt upp och du har försakat din bekvämlighet för din brors skull. Även om du aldrig mer kommer att gå i borgen för någon, så säger det väldigt mycket om din karaktär att du gjorde det! Det kan ingen ta ifrån dig!

Jag vet inte om jag kan ge dig något råd. Men det jag skulle vilja ge dig är ett annat perspektiv. Jag hoppas att det kan hjälpa dig en bit på vägen i alla fall.

Det jag tänker på är Josef i Första Moseboken. Han blir först såld som slav av sina bröder, sedan blir han falskt anklagad så att han får sitta i fängelse. Till slut är det någon som äntligen ger honom upprättelse och han får högsta makten – efter Farao – i Egypten. Till slut får han träffa sina bröder igen och är nu i en position där han kan hämnas om han vill, eller hjälpa dem i deras nöd. Han väljer det senare och han väljer att förlåta och försonas eftersom han ser att bröderna har lärt sig av sina tidigare misstag.

Min pappa (som förresten också heter Josef) har gjort mig uppmärksam på att Josef sedan får två söner. Han kallade den äldste Manasse för att  ”Gud har fått mig att glömma både mina olyckor och min släkt” 1 Moseboken 41:51 och den andra sonen fick heta Efraim, för ”Gud har gett mig livsfrukt i mina vedermödors land”. Han namnger alltså sina söner för att han har fått ”glömma” och för att han har fått upprättelse.

Naturligtvis har inte Josef ”glömt” på det sättet att han inte längre kan komma ihåg allt som har hänt överhuvudtaget. Men han upptas inte längre av allt som har hänt, utan har kunnat gå vidare med sitt liv.

När jag hör det du berättar, så tänker jag att det du har varit med om är en sån svår sak som Josef. Ett syskonsvek. Någon som har stått dig nära och som du har ställt upp på, som helt enkelt inte alls tänker göra upp sin skuld med dig på det sätt som du har förväntat dig.

När han har möjligheten att äntligen göra rätt för sig, går han istället iväg och visar att han ingenting har lärt sig, utan bara lever på som om ingenting har hänt. Som om han inte alls förstår vilken fruktansvärd situation han satte dig i under så många år.

Nu vet varken du eller jag någonting om hur din bror tänker eller varför han väljer att göra så här. Det enda vi står här med är hur du upplever situationen och valet vad du ska göra nu.

Det som slår mig när jag läser om Josef är att hans bröder egentligen aldrig har något riktigt att komma med. De skyddar sin bror Benjamin och håller sina löften till Josef att komma tillbaka med sin far. Men de gör inte upp om den gamla skulden. De är till och med rädda för att Josef ska hämnas när deras far är död.

Men den upprättelse som Josef fick var från ett annat håll. Upprättelsen kom från Gud. Han fick användning av sina gåvor och fick en ställning i Egypten som han aldrig hade fått om han inte hade kommit dit från början. Alltså hans bröders svek mot honom var egentligen en förutsättning för att han skulle kunna rädda både Egypten och sitt eget folk från hungersnöd. Han kunde se en mening med brödernas svek, att det fick bli till välsignelse för många, många fler än om Josef hade stannat kvar hos sin pappa och sina bröder.

Så tänker jag om dig och din bror. Du kan ju inte förmå din bror att vilja göra rätt för sig eller att på något sätt ta ansvar för handlingar han tidigare har begått. Det är insikter som han måste göra själv och vi får för hans skull hoppas att han gör de insikterna.

Vad jag försöker säga är att de människor som vi har litat på och som har svikit inte alltid är samma människor som ger oss upprättelse. Det är kanske inte så att de som gjorde oss illa från början någonsin ber om förlåtelse eller försöker ställa allt till rätta.

Till och med har jag själv upplevt att samma människor som kan tänka sig att stjäla, bedra och förnedra mycket väl kan tänkas göra det igen och igen och igen om de har en möjlighet till det. Helt uppriktigt så har jag tappat tron på många människor och är glad över att de inte längre finns i mitt liv. Jag har valt att ”glömma” dem, i bemärkelsen att jag väljer att inte – aldrig någonsin – låta deras svek uppta mina tankar. Om tankarna någon gång ändå skulle komma, så bestämmer jag mig för att helt enkelt ”glömma” igen. För jag har helt enkelt inte någon förhoppning om att någonsin få en förklaring eller en ursäkt för det som hände. Om de någon gång skulle komma på bättre tankar – så får det bli en trevlig överraskning!

Men upprättelsen får komma från ett annat håll! Jag har ju fått ett bra liv trots allt! Jag har valt att fokusera på de människor som skänker mening och som verkligen älskar mig. Jag har valt att förpassa de andra till ”glömskan”.

Jag tänker att det var likadant för Josef och jag tänker att det är likadant för dig.

Det arbete du behöver göra är att i ditt hjärta förlåta – precis som du har gjort tidigare. Och då tänker jag att du ska göra dig fri från den besvikelse som förlamar dig. Om din bror inte ber om förlåtelse, så får du förlåta och ”glömma” för din egen skull. För att du ska bli fri.

Be sedan om att du ska få upprättelse från Gud! Be Gud välsigna dig och det du gör. Be Gud till och med använda den erfarenhet du har med besvikelser och allt. Kanske du en dag kan få vara till hjälp för någon annan som upplever något liknande. Kanske får du då vara någon annans upprättelse.

Jag önskar dig upprättelse och att du ska få känna glädje och stolthet över vem du är och vem Gud har skapat dig till!

Besök mig gärna på Facebook, Twitter och på BibelnTillAlla.se!

Gud välsigne dig!

Cecilie Östby

Bibeln Till Alla

Vill du ställa en fråga till Bibeln Till Allas Cecilie Östby, klicka på den här länken!

2 kommentarer

  1. Hej Cecillie
    Ditt svar till denna prövade kvinna som svikits av sin bror under åratal är helt bibliskt rätt = Välsignelse men detta kan också beaktas utifrån brevets information.

    1. Vi glömmer ofta bort att också tala om för de som gör illa mot oss vad som sker och hur det påverkar våra liv. Inte som hämnd, utan som undervisning att såhär gör man inte.

    2. Kvinnan kan rent juridiskt skicka krav på sin bor att betala och begära Tillgångar Inmätta av Kronofogden. Detta är kanske lite obibliskt om det sker av hämndlystnad men…

    3. Om man beaktar kvinnans långa tid i svårigheter så bör någon tala med brodern om detta och klargöra fakta i hans agerande.

    4. Ett sätt är att först göra klart alla papper och ha dem klara att lämna in för att få ut pengarna och sedan tala med brodern om att ”idag sker detta och den kan återkallas om ex. en finansieringsplan upprättas som är vettig för borgenären.

    5. Att hävda sin rätt är inte obibliskt om det sker på rätt sätt. Dvs. på ett icke förstörande och destruktivt vis för parterna.
    Men att vara undfallande och lidande i onödan är inte rätt utan skadar båda parter.

    6. Här är ett typfall där en församlingsledning skulle kunna ge stöttning, kunskap och råd, så att detta inte fortsätter. Tyvärr är det ofta en församling brister på denna punkt pga, rädsla osv.
    Det är nämligen som jag ser det, de ”bröder och systrar” med kompetens, som har till uppgift att använda sin kompetens inom området att gå in och bära den drabbades börda utan konflikter.

    Broderliga hälsningar
    Kjell S

    Gilla

    • Det är enormt viktigt det du säger! Självklart ska man kämpa för att få rätt även ekonomiskt och rättsligt! Tack för att du lyfter fram det, Kjell!
      Varm hälsning
      Cecilie

      Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s