Min trötthet kan tydligen bero på att jag läser för många artiklar om vad min trötthet kan bero på.

”Men för tusan, Conny!”, röt min högstadielärare på ett sådant sätt att jag kvickt vaknade till liv och kunde torka bort sömndreglet från hakan. ”Det här är tamejtusan TIONDE gången jag väcker dig denna lektionen. Ställ dig upp! UPP!”

Jag drog mig uppifrån stolen som min lärare genast grabbade tag i och ställde upp på min skolbänk. Sedan slog han upp min mattebok på stolen och lät mig förstå att jag skulle få arbeta stående. Så jag stod där med blyertspennan lätt tryckt mot skrivhäftet och försökte räkna ut en sedan länge bortglömd ekvation.

Max en minut tog det. Sedan nickade jag till igen. Stående. Jag minns inte vad min gamla lärare sa då egentligen, men ett par superlativ drog han säkerligen till med över min enastående förmåga att kunna somna. Ett par samtal med mina föräldrar senare så var jag plötsligt hos doktorn på vårdcentralen. Blodprov stod på tapeten. Usch.

”Vadå hjärnbrist?! Vafan menas med det?”, var det första jag lite målbrottsligt pep ur mig efter beskedet från läkaren. ”Jo, alltså, du har ett lågt järnvärde”, sade han, som till synes hade slarvat bort sitt stetoskop någonstans. ”Lågt … hjärnvärde?”, sade jag med en sund skepticism i rösten. ”Är det typ som ett lågt IQ eller vadå?” Plötsligt så förstod han mitt oförstånd. Förklarade för mig om järn(brist) i blod och dess relation till trötthet. Och snart så löste sig mitt problem.

Men sedan några månader tillbaka nu så har jag blivit sådär trött igen. Sådär trött som egentligen bara en finnig, femtonårig kille kan vara. Och jag förstår ju att jag borde bege mig till vårdcentralen för att kolla upp detta. Men jag är för trött för att orka med att åka dit. Så jag gjorde som alla andra skulle ha gjort i min situation.

Jag googlade på ”trötthet”. Och efter att ha kollat in ett par träffar från sökmotorn så snubblade jag över ett blogginlägg, som bestod utav en stor samling artiklar från diverse svenska tidningar som alla hade den gemensamma nämnaren att de började med orden ”Din trötthet kan vara tecken på …”

Oherredumilde.

Det kunde vara tecken på dolda sjukdomar, dolda vitaminbrister, dolda oönskade graviditeter, dold övervikt, dolda idiotier, dold fru, dolda zombiesmittor och fan å hans dolda moster!

Det som slog mig var att vissa av dessa dolda orsakerna kunde vara väldigt ovanliga. Säkert extremt sällsynta till och med. Och då funderade jag på hur osannolik en eventuell orsak till trötthet får vara innan tidningarna säger ”Stopp! Sannolikheten är tyvärr för liten för att vi ska kunna gå ut med det här.”

Ponera att det skulle finnas en sjukdom som människor enbart kan smittas av vid ett möte med en enhörning, under den sjunde fullmånen på det första året var sjunde decennium. Risken att detta skulle hända är väl ungefär lika stor som att man själv i dagsläget skulle lyckas bli smittad av ett dödligt datorvirus.

Men skulle det vara okej att varna för det då? Det finns ju ändå en liten, liten atomliknande möjlighet att det faktiskt skulle kunna hända. Och det känns ju som en mycket rimligare förklaring än att – som en artikel påstod – min trötthet skulle bero på övervikt, streckgubbe-smal som jag är.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s