Personlig förföljelse

Jag liksom många andra blev upprörda då Janne Josefsson avslöjade socialtjänstens orättvisa och kränkande behandling av småbarns familjer.  Vem minns inte fallet med Louise i Vetlanda eller det där paret i Sandviken som blev oskyldigt dömda av socialtjänsten trotts att pappan friades i domstol för påstådda sex övergrepp.

Socialtjänsten följer inte landets lagar. Jag ska nu berätta en historia som jag stött på och den är minst lika illa. Jag har kommit i kontakt med en tjej som vi kan kalla Lisa och hon fick ett barn som vi kan kalla för Kim. Kim är 3 månader gammal och Lisa hamnade i en utredning som socialtjänsten startade då Kim föddes. Dessa social sekreterare gjorde regelbundna hem besök och kollade hur Lisa tog hand om Kim. Saken är den att Lisa haft det svårt i livet i unga år med fosterhems placering.

Lisa har tagit sig i kragen och skaffat sig en fin bostad och lever ett ordnat liv tillsammans med sin stora syster som jag kallar Linda. Linda och Lisa lever ett bra liv och trivs. De lagar mat umgås och gör allt annat som unga kvinnor gör. Helt utan konstigheter och sociala svårigheter. Helt klart de har lämnat det tråkiga i livet bakom sig och ser framåt.

Socialtjänsten har hackat på Lisa och har en helt annan uppfattning om hur hon tar hand om Kim. De säger tydligt att Kim inte alls får den fysiska närhet som ett barn behöver. Trotts att man klart och tydligt sett att han får det. Lisa har en skada vid revbenen som är konstaterad av läkare. Hon inte ska lyfta tungt för mycket. Där brister det enligt socialtjänsten.

Både Lisa och Linda tar väl hand om Kim som alltid skrattar och är mätt och glad och ger uttryck för att han trivs med livet. Magnus som är far till Kim har ett bra jobb och ett ordnat liv och är ofta hos familjen. Ska Lisa dömas för en skada i revbenen som hon inte kan rå för? Då borde inga kvinnor med funktionshinder få ta hand om sina egna barn alls? Är inte det diskriminering?

En annan sak som de hänger upp sig på är att Kim skriker för lite. Jag har själv inga barn men min uppfattning är att ett barn som inte skriker utan bara ler och skrattar och är gosig har det riktigt bra i livet utan svårigheter. Så varför hänger de upp sig på detta med barnets skrikande?

Det som nu händer är att familjen måste genomgå en utredning i 6 veckor på ett behandlingshem som socialtjänsten driver. De hotar att ta Kim ifrån Lisa och Magnus trotts att de inte har sociala problem och Magnus har ett jobb som han skulle förlora om de åkte till behandlingshemmet.

Min fråga är följande. Varför accepterar vi alla att socialtjänsten har rätt att driva denna personliga förföljelse? Varför ändrar inte politikerna deras lagstiftning och sätt att arbeta?

Så länge ett barn inte far illa eller riskerar att bli utnyttjad sexuellt eller utsättas för misshandel så finns det ingen anledning att ge sig på oskyldiga unga föräldrar och försöka ta deras barn ifrån dem. Jag hoppas att vi alla diskuterar vidare vilket samhälle vi ska ha och vad vi vill med socialtjänstens arbete i framtiden. Hur ska vi få människor i Sverige att få ta del av denna makt missbruk som socialtjänsten driver mot vissa föräldrar som enbart vill leva ett lugnt och harmoniskt familjeliv?

Peter Wickberg

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s