De judiska flyktingarna från arabvärlden – en bortglömd aspekt av den arabisk-israeliska konflikten

1948 fanns ca 860 000 judar i arabvärlden. I dag finns enbart mindre än 5 000 kvar, främst i Marocko och Tunisien. De har inte blivit kompenserade för de egendomar som konfiskerades från dem. De utgör en majoritet av Israels befolkning.

I den svenska debatten om den arabisk-israeliska konflikten har en viktig faktor försummats. Den palestinska flyktingfrågan har behandlats utförligt och ofta ensidigt, och ses som en av stötestenarna för en fredlig lösning på konflikten. Men trots att de judiska flyktingarna från arabvärlden var många fler än de palestinska, har frågan om de judiska flyktingarna inte uppmärksammats i Sverige. I den mån frågan alls har behandlats i debatten eller i litteratur har det gjorts på ett summariskt och bagatelliserande sätt, eller så har man skyllt på ”sionistiska agenter”. Men en folkgrupp flyr inte från länder där de och deras familjer bott i hundratals eller t o m tusentals år utan mycket goda anledningar. När det gällde dessa flyktingar var det i 80% av fallen fråga om ”push” snarare än ”pull” enligt undersökningar av organisationer för judar från arabvärlden.

Judarna från arabvärlden blev inte flyktingar på grund av att de befann sig i krigszoner, eller i korselden mellan stridande parter, utan som en följd av planerade åtgärder från de arabiska regeringarnas sida. Dessa åtgärder var kollektiva bestraffningar mot en liten minoritetsgrupp. Skälet var att delar av samma folk beviljades en stat i ett litet område som ledarna för arabvärlden såg som enbart sitt eget.

Inför FN-omröstningen 1947 om en delning av det brittiska mandatet Palestina hade arabiska delegater kommit med hotfulla uttalanden om vad som skulle ske med judarna i fall en judisk stat bildades. En representant för den egyptiska delegationen, Heykal Pasha uttalade sig inför FN:

“Om en judisk stat skulle grundas, kan ingen förhindra oroligheter. FN får inte glömma att den föreslagna lösningen kan riskera en miljon judars liv som lever i de muslimska länderna. En delning av Palestina kan leda till antisemitism i dessa länder som är svårare att få bukt med än den antisemitism som de allierade försökte eliminera i Tyskland. Om FN beslutar att dela Palestina, kan de bli ansvariga för massakrer på ett stort antal judar.”

I ett memorandum till FN:s Ekonomiska och sociala råd i januari 1948 bifogade den Judiska Världskongressen ett lagförslag från Arabförbundet. Där beskrevs vilka åtgärder Arabförbundets medlemsländer skulle vidta om en judisk stat bildades. De judiska minoriteterna skulle göras statslösa och deras tillgångar konfiskeras. Misstänkta sionister skulle arresteras. Dessa hot sattes också i verket.

Ofta hävdas att muslimer och judar i arabvärlden levde i harmoni och jämlikhet innan sionismen framträdde och Israel bildades. Men förföljelserna var inga nya fenomen. Judar har levt i Mellanöstern och Nordafrika i hundratals eller tusentals år innan området blev muslimskt, erövrade av den nya religionen islam på 600-talet e Kr. Judarna, i likhet med kristna minoriteter, levde som andra klassens medborgare, dhimmis, i sina arabiska hemländer. De var från tid till annan tolererade, men deras situation var alltid osäker, beroende av härskarnas eller mobbens godtycke. Skillnaden mellan de judiska och de kristna minoriteterna var att de senare ofta hade skyddsmakter som tog till vara deras intressen, medan judarna saknade ett sådant skydd.

Den israeliske araben, Sabri Geries, PLO-medlem och f.d. chef för Israelavdelningen för Institutet för Palestinska Studier i Beirut, skrev den 15 maj 1975 i Beiruttidningen An-Nahar:

Det är inte sant att främmande makter – särskilt Tsar-Ryssland, Nazi-Tyskland, Storbritannien och USA – var de enda bakomliggande faktorerna till de förhållanden som ledde fram till Israels tillkomst. Araberna tog också en del i förloppet; det är sorgligt att säga, men de gjorde det mycket aktivt. När Israel upprättades den 14 maj 1948 hade det en befolkning på ca 660 000 judar. I dag (1975) är antalet 3 miljoner och 1,5 miljoner av dem kom till Israel från åtta arabiska stater – samtliga medlemmar i Arabförbundet, representerande varje slags regim som finns i arabvärlden; monarkistiska, revolutionära, progressiva. Det här är knappast platsen att beskriva hur judar i arabiska länder drevs ut ur sina urgamla hem, hur de skändligen deporterades sedan deras ägodelar konfiskerats eller övertagits till lägsta möjliga pris…

Lisa Abramowicz , © Karl Gabor
Lisa Abramowicz
© Karl Gabor

1948 fanns ca 860 000 judar i arabvärlden. I dag finns enbart mindre än 5 000 kvar, främst i Marocko och Tunisien. De har inte blivit kompenserade för de egendomar som konfiskerades från dem. De utgör en majoritet av Israels befolkning. FN:s Flyktingkommissiariat har upprepade gånger bekräftat att judarna från arabvärlden är genuina flyktingar. USA:s kongress har enhälligt beslutat att när förhandlingar upptas mellan parterna om flyktingfrågan ska USA kräva att denna glömda flyktinggrupp tas upp.

Lisa Abramowicz
Svensk Israel Information 

(Först publicerad på Newsmill)

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s