Den lyckliga lärarinnan

När jag tänker på ordet lärare ploppar en bild av en ung vacker kvinna med svallande självlockigt hår och bländvitt leende upp på min näthinna. En kompetent varmhjärtad, engagerad människa som besitter en mängd kunskaper.

På något didaktiskt snyggt sätt skall denna kompetenta lärare ”föra över” dessa kunskaper till sina elever och ja efter 3,5 års lärarutbildning anser jag att det väl inte kan vara en alltför svår uppgift? Det skall väl i alla fall vara någorlunda möjligt? Jag har i alla fall haft denna vision men efter att ha arbetat som lärare i ca 2 år började jag fundera.

Det är ju liksom inte bara så att det är kunskaper som skall förmedlas utan det gäller att leverera dem på ett så smidigt och skickligt sätt som möjligt. Undervisningen bör ju anpassas så att den berikar alla elever. Låt oss för en stund leka med tanken på att jag har en lektion i naturkunskap med en klass på 30 skolbarn.

Till att börja med måste jag självklart hålla mig till läroplanen. Det finns även en lokal arbetsplan på varje skola som kan vara bra att ha i bakhuvudet. Jag måste utöver detta komma ihåg att mina elever tar till sig kunskap på olika sätt.

Sean är en gosse som vill ha tyst och lugnt omkring sig och han lär sig bäst genom korvstoppning. Liza är kenestetisk och lär sig bäst genom att få använda hela kroppen, gärna genom dramatisering. Medan Nicklas skulle bli tacksam om han får arbeta med händerna. Om han även får ha hörlurar med dunkande hårdrocksmusik i skulle den studietekniken vara det ultimata sättet för honom. Medan jag planerar lektionen med hänsyn till individernas inlärningsförmågor är det förträffligt bra om jag kan ta tillvara på elevernas förkunskaper och bygga vidare lektionen på det.

Jasmine har rest jorden runt och bott bland auberginer när hon var 3 år och haft två lemuer som husdjur när hon var fyra år och bodde i Tanzania. Svenne har knappt stuckit ut stortån utanför hemkommunen där han bor.

Jag får heller inte glömma bort att ha ett interkulturellt tänk som gör att undervisningen inte enbart passar ”svenska elever” utan alla erfarenheter skall som sagt var fångas upp och tas till vara på! Av mina 30 elever har jag 2 elever med föräldrar som är födda i Sverige varav en av de eleverna är Pekka som är Finlandsvensk.

Glöm för all del inte bort att alla elever har olika sociala bakgrunder! Linda som har en mormor på Liiiidingö bär alltid fina exklusiva märkeskläder medan Aidan nyligen blivit omhändertagen av socialen och har fula begagnade kläder från second hand. Vill du ha ett liv utöver jobbet är det bra om du håller känslorna i schack så att du inte blir känslomässigt involverad!

Planera gärna lektionen så att den bygger på elevernas intresse också. Ahmed är skolans fotbollsproffs, Nils kan allt om grekisk mytologi samtidigt som Tycko vet allt om barbasteller och andra fladdermössarter.

Det är även bra om du lyckas bygga upp lektionen så att den blir lustfylld, kreativ och intresseväckande. För att det är ju så att lustfyllt lärande gör att det är lättare att få kunskapen att fastna i långtidsminnet. Och det skulle ju inte vara helt fel om det händelsevis skulle råka göra det på någon elev.

Om lektionen går att hålla utomhus är det ett stort plus i kanten! Frisk luft och stort utrymme! Passar utmärkt för Wille vild som aldrig kan sitta still. Och när du ändå är utomhus, försök få in ett kretslopps tänk och miljöperspektiv i lektionen så du gör eleverna medvetna om deras påverkan på naturen.

Sen är det ju det där med pojkar och flickor. Det är ju lite läskigt att arbeta tillsammans med någon man är lite kär i. Och stackars den kraken som blir placerad i samma grupp som ”svett Sverker” och ”nörd Nelson!” (Jo, barn är elaka mot varandra!) Men samarbetsövningar är alltid bra.

Ibland är det trevligt om det är en fin stämning i klassrummet också…

När jag väl står där mitt i min utopiska lektion bör jag minnas att enbart ställa produktiva frågor till mina trevliga elever. Frågor som får dem att fortsätta fundera och som inte går att svara ja eller nej på. Och när jag får syn på experiment Olle med ett groteskt flin upp till öronsnibbarna och en kontakt i ena handen, SvettSverker lekandes med en ballong nedstoppad i en balja med vatten är det ypperligt om jag behåller mitt lugn och inte skriker : ” stooooppa inteee ned kontaaaakten i vaaaattneeeet!” För det första kan jag bli anmäld för att jag höjer rösten och för det andra ger ordet inte i en mening ofta en motsatt effekt.

Mot slutet av lektionen skulle det vara spännande om jag kunde knöla in en utvärdering i lektionsplaneringen också där eleverna får berätta om de tycker de lärt sig något och om det fanns något som de blev extra intresserade av? Men akta för att avbryta dem i tid för det är när eleverna håller på själva utan uppfattning om tid och rum som nyfikenheten driver dem framåt i lärandet.

Och du! Om jag utöver detta skulle lyckas framkalla ett leende någon gång under lektionen börjar nog halleluja kören sjunga i mina öron.

Tillbaka till verkligheten måste jag nog erkänna att min vackra bild av den leende kompetenta läraren sakta men säkert börjar förvandlas till en utbränd, ilsken satkärring med ett hårimplantat på skallen.

Helena Stenros
Upplands Väsby

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s