Det handlar inte om dig

Cancer drabbar alla, även om inte alla får cancer. Anhöriga, vänner, bekanta. Grannar och kollegor. Men det handlar aldrig om dig. Även om det är du själv som råkar vara den stackare som tvingas genomlida läkarbesök, operationer, cellgifter och rehabilitering. Det handlar alltid om någon annan.

Alla skuldbelägger sig själva.
Vad har jag gjort för fel?
Men det är ingens fel att någon i ens närhet får cancer. Är du kollega till någon som precis kommit tillbaka från en sjukskrivning är det svårt att få ordning på rutinerna. Orkar den före detta sjuka kollegan jobba i samma tempo som tidigare? Vill personen hela tiden få frågor om hur läget är? Jag vet att jag bara ville fortsätta med skolan utan några frågor om hur jag ville göra nu. Jag ville inte få möjligheten att ge upp. Jag ville bara ha stöd att fortsätta som om ingenting hade hänt. Även om jag behövde ta ledigt för återbesök och kuratorbesök.

Ingenting blir någonsin detsamma för den som faktiskt drabbats. Ångesten, den ständiga oron för återfall. Nästa gång blir det värre. Du hade tur nu.

Att som anhörig då hela tiden påminna… Men det är klart, nu är jag egoistisk. Alla drabbas. Jag har varit på båda sidor. De anhöriga drabbas också, av oro för att förlora någon de tycker om. Att måste leva vidare med den smärtsamma sorgen. De är också oroliga för att missa en massa roliga äventyr med den som kanske dör nästa gång den måste gå igenom helvetet igen. Död. Nej, det ordet får inte yttras även om det råkar bli en omgång till och läkare som säger att det inte finns någonting mer att göra.

För mig gick det bra. Jag hade tur. Jag behövde aldrig cellgifter och sjukskrivningar. Jag opererades bara en si så där 11 gånger på knappt sex år. Nu kommer kanske operation 12 efter sju år. Eftersom oron är ständigt närvarande. Läkarbesök inbokat. Rädslan för att det ska vara värre den här gången. Hur känns det att ligga allvarligt sjuk? Att se sina anhöriga livrädda för ens egen skull?

Frågorna är många. Svaren är få. Men det handlar inte om mig. För det finns de som har det värre. Hur jag än vrider på det. Jag har haft tur och den otur jag har nu att tvingas boka in läkarbesök tre månader innan återbesöket i november handlar bara om hjärnspöken. Ja, så är det. Det handlar alltid bara om de där förbannade hjärnspökena.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s