Fråga Coachen: Ska folk viska bakom min rygg nu igen?

Fråga:

Har levt i en trasslig uppväxt där min pappa periodvis blandat triangelmärkt medicin med alkohol och inte direkt kan beskrivas som en ”pappa” då han inte satt oss barn först eller brytt sig om vår mamma. Otrohetsaffärerna har varit många, lika så bergen av räkningarna och fifflande med pengar. när de slutligen skiljdes lämnades mamma och jag med skulder han orsakat… Idag säger han för tusende gången att han ska ta tag i sitt liv och har nu börjat KBT behandling.

Min uppväxt har både styrkt och tärt på mig. jag har svårt för förhållanden och de jag haft hittills har mera bara brutit ner mig. Jag var förlovad kort efter vår förlovning personlighetsförändrades han och ja var nära att komma tillbaka ner i den anorexia som tagit mig sju år att bli frisk från… Idag är jag förlovad igen. Han är inte troende och hans uppväxt har inte varit enkel. Han har varit ett stöd för mig när jag betalat av mina skulder.

Ett bröllopsdatum är satt men känner att jag behöver Gud, behöver ett under. Kan jag leva med honom om han inte har Gud? Ska ännu ett bröllop ställas in? Ska jag ställas inför ytterligare ett misslyckanden och få höra hur folk ojjar sig och viskar bakom min rygg??

Svar:

Hej! Tack för ditt brev och ditt förtroende!
Jag har en del tankar om det du skriver om som jag hoppas kan hjälpa dig att tänka vidare och kunna fatta ett bra beslut.

Du har varit med om en hel del besvikelser i ditt liv som dessutom verkar ha staplats på varandra. Jag förstår också av det du skriver att ditt välbefinnande styrs av de människor du har runt omkring dig. Din pappa som var periodare, din fästman som hade en personlighetsstörning.
Nu är du orolig för att historien ska upprepa sig.

Vad jag skulle önska för dig just nu är att du kunde vara helt i din ensamhet för ett tag, vara helt befriad från alla de människor som finns runt omkring dig som verkar påverka hur du mår och gör dig osäker på hur du ska välja. Om det är möjligt för dig att också helt ignorera det bröllopsdatum som ni har satt, eller kanske helt enkelt be att få vänta med att sätta upp ett datum tills du vet vad som är du i allt det här och vad du vill? Ska ni spendera resten av era liv tillsammans, gör det ju ingenting om bröllopet väntar lite till, eller hur?

Av det du beskriver så är du tacksam till din fästman att han stöttat dig när du varit sjuk och när du betalat av din skuld. Ni har därmed värdefull historia tillsammans. Det är väldigt fint och bra när vi kan visa varandra kärlek på det sättet.

Min fråga är älskar du honom? Jag menar inte bara som en god vän och stöttepelare, utan älskar du honom som man och som livskamrat? Jag tänker att utgångspunkten för ett bröllop behöver vara att du är säker på att du vill dela livet med honom för resten av ditt liv. Att du älskar honom och att du upplever att du är helt igenom älskad för den du är. Hur vet man det? Det är när du faktiskt ser fram emot att gifta dig och vet med varje fiber av dig att du väljer rätt.

Som det är just nu verkar det dock vara flera andra saker i vägen för att du ska kunna tänka och känna efter ordentligt.

När det gäller din bakgrund med en missbrukande pappa, så tänker jag att en nyckel till att släppa taget om honom är att du börjar acceptera att han är som han är och att han har gjort sina val i livet. Hur skulle er relation förändras om du inte längre hoppas på att han ska förändras? Att du helt enkelt accepterar honom oavsett om han går på KBT eller inte? Om din relation till honom bygger på något annat än om han missbrukar eller inte? Om du inte längre har ansvar för honom, hur får det dig att känna?

Och slutligen, det viktigaste, vem är du om du skulle slippa fundera över vad alla andra vill? När du inte längre behöver ta ansvar för andra, utan börjar ta ansvar för dig själv – vem är du då? Vad får dig att må bra? När känner du dig som mest kraftfull? Om du fick en dag där du får välja helt själv – utan att ta hänsyn till någon annan eller vad någon annan kanske gör eller vill -vad vill du ägna din tid till?

Min övertygelse är att Gud har en viktig uppgift för dig. Du har tagit dig igenom många tuffa saker och du är fortfarande här! Du har en inre styrka som kommer att vara till stor glädje för dig och andra när du lär dig använda den och fokusera på det som är din uppgift.

Min egen personliga önskan för dig är att du tar dig den tid du behöver för att ta reda på dina viktiga svar och att du inte tar några livsavgörande beslut innan du upplever att det är du som tar de besluten. Att du inte tar några beslut på grund av tacksamhet, skuldkänslor eller ansvar för någon annan. Nu till en början kan du uppleva att du inte har svaren på de här frågorna. Att du inte vet vad du vill, därför att så många andra haft önskemål som fått gå före. Men du kommer att få svar när du övar på att ta reda på vad det är du vill. När du blir huvudpersonen i ditt liv. Den enda som kan ta ansvar för dig är du! Och Gud finns där för dig hela tiden!

Det är ditt liv och du är så värdefull! Glöm aldrig det!

 

Cecilie Östby

Varm hälsning och Gud välsigne dig!

Cecilie Östby
Möt mig gärna på 
Facebook
Twitter
bibelntillalla.se

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s