En välpolerad fasad

Ingen har någonsin gått igenom livet 100% smärtfritt. Ingen har någonsin bara svävat på rosa moln och ingen har någonsin aldrig skadats. Alla har vi känt taggar, vissa som varit vassare än andra. Visst har våra motgångar sett olika ut, visst har vi upplevt olika sorters smärta och i olika hög grad. Men alla har vi upplevt smärta.

Min uppfattning av den tid vi lever i idag är att när vi har något problem, något vi mår dåligt över och har svårt att släppa, då finns det två alternativ. Antingen trycker vi undan och döljer det som känns svårt och jobbigt eller så vänder vi oss till någon typ av terapeut eller psykolog. Jag är glad över att dessa yrken finns och jag tror att de är nödvändiga i allra högsta grad. Jag går själv en utbildning som inriktar sig på psykiatri. Men jag tror att något vi lätt missar i vår tid är betydelsen av relationer. Då menar jag inte de flyktiga och ytliga kontakter som vi kanske har med den trevliga grannen, den glada kassörskan eller den hyfsade arbetskamraten. Jag menar de där nära relationerna. Där du kan bryta ihop och komma igen, där du kan säga att du inte förstår, där du kan erkänna dina svagheter och de skuldbelagda tankarna du bär på och att den du säger det till kan ta det utan att du får en ond blick tillbaka. För att det är din vän.

Jag tror att en terapeut eller en psykolog kan hjälpa dig att komma fram till en lösning eller att bearbeta en svår händelse. Men jag tror också att det vi ofta söker, och det vårt hjärta ropar allra mest efter är medmänsklighet. Vi vill ha någon som lyssnar för att han eller hon bryr sig, vi vill känna en varm omfamning från någon som vi vet älskar oss och ibland behöver vi bara få spy ut allt det negativa framför någon som är beredd att lyssna. Vi vill möta en blick som säger ”jag förstår”, och få en kram som säger att det är okej att vara sårbar.

Kanske har de nära, varma och allra mest betydelsefulla relationerna alltid kommit i skymundan. Men det är något jag tycker att vår tid saknar. Och kanske allra mest i Sverige. För i Sverige har ingen problem. I Sverige har vi sedan barnsben övat oss i att hålla upp en fasad. Fasaden till våra känslor, fasaden till äkta självinsikt, fasaden till djupet och fasaden till glädjen. I Sverige får man inte känna och i Sverige är det inte riktigt okej att vara ärlig med sina upplevelser. Som om det vore något fult. Det är ju nästan lite pinsamt när någon gråter. Vi blir handlingsförlamade och vet inte vad vi ska göra.

Om jag skulle säga till någon att jag inte hjälpte en tant med rullator in i bussen (ops jag sa det) för att jag av min svenska stelhet var rädd att andra skulle titta på mig, då skulle jag verkligen bli tittad på. Men att släppa fasaden handlar inte bara om att visa våra arga eller ledsna känslor inför hur andra har behandlat oss, det handlar också om att våga möta mitt brustna jag som felar varje dag. Och det är ingen hemlighet, för det gör du också. Även detta är att bryta ner fasaden. Och att bryta ner fasaden kan också lika väl vara att våga visa sin sorg som att sluta gömma sig bakom ilskan.

Det som är så fascinerande med när människor vågar öppna sig är att det ofta blir ett dominospel. Så fort någon visat sin sårbarhet är även andra människor snara till att visa sin. Som om den där sårbarheten bubblade under ytan och bara väntade på att få bryta ut. Som om den där sårbarheten alltid velat nå fram men inte vetat hur den ska bära sig åt för att tränga igenom skalet.
Men för att vi ska våga krossa hjärtats fasad krävs det att vi har någon som vi vet att det är okej att göra det inför. Vi behöver stå nära våra familjer och vänner, och vi behöver våga lyssna och möta den där smärtsamma ärligheten. Ofta behöver vi bara en medmänniskas varma hand och ett öra som är beredd att lyssna.
Det vår tid saknar är det där äkta. Den där sårbara, brustna människan bakom den påtvingade masken.

Det Sverige saknar är dig, utan ett skal eller en välpolerad fasad.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s