Soptippen Sverige

För olika sorters människor betyder olika saker olika mycket. Det finns värstingbilsmänniskor som anser att livet handlar om att ha en värstingbil med värstingfälgar, och att värdeminskning är ballt. Det finns shoppingmänniskor som anser att livet handlar om mode och shopping, och som inte går någonstans utan sin gamla slitna NK-kasse, som de fick en gång när de köpte ett linne på rea. Det finns naturmänniskor som anser att livet går ut på att vistas i naturen, med eller utan NK-kasse. Det finns ivrare som med militanta metoder försöker få andra att inse att livet handlar om det som de anser att livet handlar om. Det finns människor som ser det vackra i konsten, och det finns människor som anser att konst är sådant som ingen kan förstå sig på. Att det finns olika sorters människor, det inser jag. Att olika sorters människor måste se saker och ting på olika sätt, det inser jag också, men jag förstår det inte alltid.

Jag kan till exempel inte förstå hur man inte kan se att soporna man lämnar efter sig i naturen förfular och förstör hela omgivningen. Värstingbilsmänniskorna vill naturligtvis inte ha sopor i sina värstingbilar, ens om det rör sig om sopor av värsta sorten. Men att därför stanna på första bästa parkeringsficka utmed landsvägen och tömma bilens innehåll rätt ut i skogsbrynet, tycker jag faktiskt inte är okej. Hur fungerar man när man gör så, hur tänker man då?

Samma problem inträder när människor med breda axlar, lätta steg och glatt humör bär ut kilovis med matpaket och ölburkar på sina picknickturer i skogarna. Det måste vara riktigt dåligt energiinnehåll i den där maten, eftersom det helt tydligt blir alldeles för jobbigt att bära hem de tomma burkarna och påsarna sedan, som faktiskt bara väger en bråkdel mot när de bars ut. Kvar ligger skräpet och spiller ut partiklar och ämnen som förgiftar marken. Djur trampar i det, fastnar i det, en del äter det i oförstånd.

Kanske har du sett dem, våra landsvägshjältar med regnrock och gummistövlar, som med fulla plastkassar på cykelstyret plockar rent dikesrenarna och skogsbrynen från alla burkar och flaskor som går att panta? Någon kanske fnyser åt dem och kallar dem parasiter och uteliggare, andra kanske tycker synd om dem och anser att det är tragiskt att de ska behöva samla burkar för att få ihop sin vardag. Det tragiska ligger nog snarare i att det faktiskt lönar sig för dem att samla burkar utmed vägarna. Vad är det som är så svårt i att hålla i sitt eget skräp?

Att andra länder har det sämre än vi när det gäller renhållning är liksom ingen ursäkt. Nära skjuter ingen hare. Så länge det ligger sopor i skogen är det riktigt, riktigt illa ställt med den svenska medvetenheten. Den som vill hjälpa en burksamlare gör klokast i att spara sina egna burkar i en säck och ge bort hela säcken på en gång, istället för att sprida ut skiten i skogen.

Vanja Gauffin

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s