Hur kreativ får man lov att vara egentligen?

Det finns människor som är oerhört kreativa. Tyvärr är jag inte en av dem. Det hade ju annars varit en bra egenskap att ha i verktygslådan.

Alldeles för ofta har jag blivit ombedd att ”hitta på aktiviteter” i olika sammanhang:

– Du är ju så driftig och påhittig, du kan väl ordna något?

Jag tror inte att jag behöver använda några större utsvävningar för att beskriva besvikelsen och det döende ljuset i deras ögon, när de (alldeles för sent) inser att min kreativitet inte sträcker sig längre än till ”Irländsk Julafton” med tillhörande skidstav.

Tur är det då att det finns andra som är kreativa! Jag jobbade på en friskola en gång i tiden, där en av inriktningarna var ett floristprogram. Tjejen som jobbade där var en av de mest kreativa människor jag någonsin träffat. Hon hittade material till sina arrangemang och kransar överallt. Ena dagen var jag med henne ute och plockade gammalt humleris, som hon tyckte var så vackert för att det vred sig naturligt. En annan dag lät jag henne rota i vår skrotbinge i verkstaden, och mest förtjust blev hon i spånen från elevernas metallsvarvningsförsök, som slingrade sig som långa, blånade helixar. De kunde hon göra en massa fint av, sa hon, men jag bara skakade på huvudet. Efter en stund kom hon ned och visade kransarna som hon och eleverna hade gjort. Jag fick lov att erkänna att misslyckat svarvspån aldrig hade varit så rätt som just där och då. Det var verkligen jättevackert.

En annan sorts kreativitet är ”beredskapstids-kreativiteten”, den där som min föräldrageneration, de som var födda på 30- och 40-talet, är begåvade med. Varje krökt spik, varje plastpåse, varje snörstump och ståltrådsbit, varje ljusstump ska sparas, för man vet aldrig när man kan få användning för det. Jag är helt fascinerad över hur min mor, och framför allt min svärmor, lyckas få ihop saker och ting av ingenting. De ser praktisk användning i prylar och skräp, som jag inte kan föreställa mig ens i mina vildaste fantasier.

Det mest fantastiska är att det de knåpar ihop oftast blir väldigt bra, hållbart och faktiskt väldigt snyggt.

Men så kan man ju undra om kreativiteten har några gränser egentligen. Får man vara hur kreativ som helst? Enligt Konstfack får man ju uppenbarligen det, med tanke på vilka blåsväder de hamnar i mellan varven. Sedan kan man ju tycka att det är bra att folk får vara fritt kreativa, med tanke på hur viktig produktdesign är, inte minst ur ergonomisk synpunkt.

Måste kreativitet fylla en funktion? Carriann of Sweden gör papper av älgbajs. Ja, det är ju väldigt kreativt förstås. Älgar äter ju i stort sett bara gräs och kvistar, så i princip är älgbajset inget annat än färdigbearbetad pappersmassa… men ändå…

Ibland, men bara ibland, känns det nog som om det skulle vara en bra idé om kreativiteten vore lite mindre obegränsad.

Vanja Gauffin

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s