En uppdatering av krönikan om näthat

Det här med sociala medier upprör. Det svåra med dem är att de är rätt roliga och bra att fördriva tid med. Men vad är baksidan? Finns den?

Det är nog en fråga som är svår att besvara, den är nästintill omöjlig att svara definitivt på. Men någonstans tillåter sociala medier och den anonymitet internet erbjuder vuxna att åter bli tonåringar, ondskefulla tonåringar. Den anonymitet som är möjlig gör det också lätt att inte stå för det som skrivs. De som skriver elaka saker online vågar nog inte säga saker face- to- face. Så är det ofta, i alla fall vad jag upplevt. Det som är de sociala mediernas viktigaste synonym är nog ”skitsnacksplank”. Det som fanns tidigare i form av klotterväggar där rykten spreds verkar bara ha fått en ny arena. Fast såhär är det nog med mycket i samhället. Det är till saker vi måste förhålla oss till, saker vi måste öppna ögonen inför. Vem tar ansvaret?

Problem som är på okänd mark känns alltid större för oss som är en del av dem, mindre för de som orsakar dem.

Det finns något konstigt i vår natur som gör att vi vill klanka ner på andra och få oss själva att verka perfekt. Är det så man ska må bättre? Det verkar var så för egocentriska ena som inte tänker på andra. Jag personligen är rätt intresserad av fotboll, i alla fall engelsk. När United förlorade derbyt i veckan så kunde man inte vara gladare än jag, tror jag. Men det som får mig att reagera är när de gör åtlöje av fotbollsspelare utseende(!) på sociala medier. En spelare liknas med ”Bleaky” i mupparna. Vad det nu har med fotboll att göra? Saker som denna är praktexempel på att det är lätt att fokusera på saker man inte behöverstå för när kanske inte ens man har sitt namn offentligt. Det här blir möjligt på sociala medier då personer inte behöver stå för vad de skriver på samma sätt som de måste för vad de säger.

Kanske är det meningen att man inte ska vara sig själv på sociala medier? Var ska man dra gränsen? Vad är ”klassisk” mobbning? Vad är skillnaden mot nätmobbning? Att den är mer anonym? Att man inte behöver stå för ondska på samma sätt? Du vet den som fanns på skolgårdar tidigare. ”IRL” om jag ska ta det sociala mediesnacket i min mun. Frågan jag ställer mig, och förhoppningsvis många med mig, är var man finner något som rättfärdigar detta? Vem tar ansvaret?

Som vanligt, tack till alla hederliga och ärliga människor med ”fel”. Det är viktigt med ”fel”, glöm inte det.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s