Fråga Coachen: Hur ska jag älska Gud med hjärtat, själen och förståndet?

Du är så älskad!
Du är så älskad!

Fråga: I Matteusevangeliet 22:36-38 ”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?” Jesus svarade: ”Älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det första och största budet.”

1. Hur älskar man med hjärtat, hur älskar man med själen och hur älskar man med förståndet? Kan du ge några exempel hur man kan älska med hjärtat, själen och förståndet, speciellt från bibeln. Vad är unikt med hjärtat, vad är unikt med själen och vad är unikt med förståndet?

2. Finns det något som kan hindra att man älskar med hela sitt hjärta, med hela sin själ och med hela sitt förstånd? I så fall vaddå?

/Stefan

Hej Stefan, 

Redan i din fråga så anar jag att du verkligen menar allvar med att du vill leva med Gud. Det är det viktigaste av allt och jag tror att det är svaret på din andra fråga. Det som kan hålla dig borta från att älska Gud är helt enkelt att du inte vill, egentligen.

Hur ska vi älska Gud? Det är en fråga som på sätt och vis ställs genom hela Bibeln av olika människor. Om jag gör si – älskar Gud mig då? Om jag gör så – älskar Gud mig då? Eller om jag tänker tvärtom: Om jag gör si – blidkar jag Gud då? Om jag gör så – blidkar jag Gud då?

Genom historien finns exempel på olika ställföreträdare till Gud som krävt olika slags lydnad för att tillfredsställa Guds kärlekstörst. Fokuset har legat på hur vi ska agera för att Gud ska vara nöjd och ofta förknippat med ett hot om vad som kommer hända om vi inte gör det.

Så när du frågar om olika exempel på hur man älskar Gud med hjärtat, själen och förståndet, så tänker jag att det i din fråga finns inbyggt ett prestationskrav.

Det här med att älska Gud tror jag egentligen är mycket enkelt.

Jesus säger så här om de små barnen: Guds rike tillhör dem som är som små barn och som med fullt förtroende kommer till Gud.

Jag föreställer mig Guds kärlek och min kärlek till Gud som den kärleken som jag upplevt när jag såg mina barn första gången. Det är en ögonblicklig kunskap om att vi hör ihop och en vetskap om att jag älskar mina barn vad som än händer. Deras kärlek och tillit är total. De vågar växa och lära sig att ta steg i livet, men de ser sig ständigt om för att se om mamma eller pappa är med för att lyfta upp dem när de faller.

Jag kräver inte av mina barn att de ska vara på något speciellt sätt för att jag ska älska dem och jag begär inte av dem att de ska prestera för att jag ska kunna ta emot dem.

Men jag önskar att ha en relation till dem. Jag önskar långa samtal och jag önskar att de kommer till mig när de har de svårt för att jag ska kunna hjälpa dem. Jag var den som hjälpte dem att komma till världen, men jag kan inte kräva av dem att göra som jag vill! Bara hoppas att de väljer en väg som leder dem till ett långt och lyckligt liv.

Men om mina barn skulle börja göra sig till för mig, låtsas att de följer mina regler men bryter dem när jag inte ser på, eller om de börjar ljuga för mig om vad de tänker och känner, eller gör saker bakom min rygg för att trotsa mig, så blir jag inte glad. Jag blir bedrövad både för att de ljuger för mig och för att de gör saker som leder dem bort från glädjen i livet. Eller om de helt enkelt bara en dag i veckan vill prata med mig och träffa mig och då verkar glada och nöjda med det, men resten av veckan så lever de som om jag inte fanns. Det skulle också göra mig väldigt ledsen.

Så tror jag att det är med vår kärlek till Gud också. När vi litar på Gud, så förstår vi att han vill det bästa för oss. Vi förstår att det inte är ett tvång, utan något han vill att vi gör för att vi mår bäst då. Kanske kommer vi att försöka oss på att göra något på egen hand, utan Gud. Det kan Gud inte göra något åt, vi har fått vår egen vilja. Men Gud blir ledsen över det, precis som en förälder skulle bli. Men när helst vi vill komma tillbaka, så finns han där med sin öppna famn. Så klart! Han är ju vår älskande pappa!

Det här med kärleken från och till ett barn tycker jag beskriver precis det här med hjärta, själ och förstånd. Det är en omedelbar kärlek som inte lämnar några som helst tvivel. Det är en uppfyllande och upplyftande kärlek som inte är krävande eller kvävande.  Det är en självklar kärlek som bara finns där och som inte kräver prestationer eller motprestation. Det är en villkorslös kärlek.

Jag tycker att den här sången, Kärleksvisan, med Sarah Dawn Finer som Peter Hallström skrivit tycker jag belyser det jag vill säga:

”För att jag älskar dig, så som du är. Och jag vill ge dig allting jag har! Låt mig få bära dig, när hoppet sviker. För du betyder allt för mig! Var inte rädd, jag står bredvid dig. För du betyder allt för mig!”

Så jag tror att älska Gud med hela hjärtat, själen och förståndet egentligen handlar om:

  1. Prata med Gud varje dag! Inte i en plikttrogen bön, utan i ett aldrig sinande samtal. Berätta om det som är svårt, be Gud hjälpa till med det. Och det du är glad för, tacka Gud för det!
  2. Våga växa! Ta steg i tro och lita på att Gud finns där hos dig och håller i dig om du skulle falla. Tro på det som Gud har lovat dig! Var inte rädd – Gud står bredvid dig!
  3. Lär känna Gud! Det kan du göra genom att läsa i Bibeln och se hur han griper in i olika människors liv genom historien och genom att lära dig känna igen hans röst när han berättar för dig vad han önskar att du ska göra.

Hoppas att du har nytta av det här svaret!

PS. Är du trött på ditt liv som det ser ut just nu och vill ha en förändring? Klicka på den här länken och anmäl dig, så får du en gratis e-kurs om att fatta ett beslut!

Varma hälsningar

Cecilie Östby
Bibeln Till Alla

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s