En diktator är sällan ensam

Det skulle onekligen vara intressant att få lov att göra en psykologisk profil på Nordkoreas ledare, Kim Jong Un, som ett skolprojekt. Jag kan inte låta bli att undra hur han fungerar och hur han och hans närmaste resonerar. Resonerar de över huvud taget? Ja, mest sannolikt gör de det, frågan är som sagt bara hur.

Förmodligen får jag skylla mig själv som inte har intresserat mig tidigare för de plågsamma spänningarna mellan Nord- och Sydkorea. För mig har Korea liksom alltid bara varit förknippat med billiga elektronikprylar, med ”Made in Korea” inpräglat bakom batteriluckan. Jag har inte hängt med, eller så har jag helt enkelt bara haft för fullt upp med att bekymra mig för allt annat som händer i världen. Kalhuggna regnskogar, övermedicinerade insjöfiskar, utrotningshotade djur och söndertrålade hav till exempel. Det var egentligen först när media uppmärksammade Kim Jong Ils död och Kim Jong Un tillträdde, som mina antenner riktades åt deras håll och jag började läsa de artiklar som skrevs. När Kim Jong Un sköt sin raket rätt ned i havet förra våren, skrev jag som många andra, ett satiriskt blogginlägg och hånade honom angående just ”Made In Korea”. När Kim Jong Un delade ut godis till alla barn på sin födelsedag, blev jag fundersam och började odla ett intresse för vad han hade i kikaren. Godis till barn? Inte ens våra egna statsministrar här i landet Lagom, där alla ska vara snälla och vända kappan efter vinden i alla lägen, delar ut godis till alla barn på sina födelsedagar. Försökte han att med denna gest avdemonisera Nordkorea? Kunde det vara så att han var den moderne ledare som skulle komma att sätta ett större värde på handel än på militär framtoning?

Men när han nyligen började att öppet hota USA, landet av alla länder som har kapacitet att förvandla Nordkorea till en asfalterad parkeringsplats inom loppet av några timmar, föll teorin om den upplyste, moderne ledaren som skulle kunna ta sitt land in i nutiden och vidare till framtiden, platt till marken. Jag blir heller inte klok på de bilder som de väljer att släppa ut från Nordkorea. De visar en uppsträckt militärmakt som lägger upp sina strategier i lokaler och med utrustning som påminner om vilken gammal mekanisk verkstad som helst i Sverige på 80-talet. Kim Jong Un har ju ändå fått sin utbildning i Schweiz och borde vara ganska insatt i hur omvärlden ser ut idag och vilken kapacitet som finns att tillgå. Är han möjligen lika hjärntvättad som sina underordnade? Han är ju trots allt född och uppvuxen i diktaturen och varför skulle han ha lyckats undgå hjärntvätt när ingen annan gör det och när han dessutom är uppfostrad till att ta över det som redan existerar? Hur kan han hota världens främsta militärmakt och samtidigt publicera dessa bilder där han med all tydlighet framstår som fullständigt bakom flötet? Bildligt talat, alltså.

En ledare är sällan ensam, oavsett om han är en demokratisk landsfader eller enväldig diktator. Runt sig har han eller hon en samling underhuggare som alla är specialister inom sitt område och som vet hur de ska göra för att få sin vilja igenom. Frågan är vem som fattar besluten om vad som ska göras när, oavsett vilket land det handlar om.
Personligen tvivlar jag starkt på att den som är satt att leda egentligen har något större inflytande i någonting över huvud taget. Det är nog snarare de så kallade ”underordnade” som drar i trådarna och avgör händelseförloppet.

Vanja Gauffin

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s