Den yttersta självbehärskningen

Rubriken ovan kan tolkas på många sätt och innan du börjar läsa på riktigt vill jag först klargöra två saker, för att undvika att slösa med någons tid:

1. Den här krönikan inte är en wellness-guide i självbehärskning och handlar inte om sådant i vardaglig mening.

2. Jag kommer att skriva om celler och atomer, inte så mycket i vetenskaplig mening, utan mer som science fiction.

Nu får du själv välja om du vill fortsätta att läsa, eller inte.

Nå, så du fortsatte att läsa. Vad roligt, då kör vi!
Först en gnutta grundläggande bakgrundsfakta:

Du och jag består ju som vi vet av organ, som i sin tur består av celler, som i sin tur består av membran och organeller, som i sin tur består av molekyler, som i sin tur består av atomer, som i sin tur består av protoner, neutroner och elektroner. All materia består av atomer som är uppbyggda av dessa protoner, neutroner och elektroner och det är bara energitätheten (krasst sett ”vibrationerna”) mellan dessa i molekylerna, som bestämmer hur hårt, mjukt, löst eller fast ett material är. Du och jag är alltså uppbyggda av celler som till största delen består av fem sorters molekyler, ”livets molekyler”; kol, syre, väte, kväve och fosfor. C, O, H, N, P – det är vi i ett nötskal, så att säga.

Nu ser ju alla våra celler lite olika ut, beroende på vilken funktion de har, men i stort sett är de uppbyggda på samma sätt. Om man tittar lite närmare på en ordinär eukaryot ”standardcell”, märker man snart att den mer liknar en liten stad, med fabriker, stadshus, kärnkraftverk, infrastruktur, transportsystem, polisväsende och invånare som är upptagna med sina respektive sysslor för att få den lilla staden att fungera, hellre än en formlös massa som bara ”finns”(se gärna filmlänkarna som jag har angett i källorna, om du är mer intresserad av att titta på detta). Faktiskt är det så, att det till och med finns mycket stora likheter med hur varje stad, samhälle eller by är uppbyggd.

Slut på faktabiten. Nu börjar fiktionen.

Det är inte alls svårt att då börja fundera på om den fria viljan som vi människor besitter, verkligen är fri? De celler vi är uppbyggda av, har utvecklats från encelliga organismer till de flercelliga och mycket komplexa organismer vi är idag. Arbetet som pågår i varje enskild cell med att kopiera DNA och producera proteiner, är ett mycket avancerat system. Hur kommer det sig att funktionerna och planeringen av sådant vi som handlingskraftiga människor bygger upp, kan återfinnas som en liten modell inuti varje liten cell i vår kropp? Är det vår fria vilja som styr våra handlingar, eller är våra handlingar styrda av cellernas inbyggda organisation och struktur, som vi genomsyras av? Skapar vi vår omgivning utifrån vad vi får för direktiv genom våra celler?

Kanske är det så att vi ser staden och strukturen i cellen, för att vi känner igen det från vår omgivning. Hade vi byggt upp vår livsmiljö på ett helt annat sätt, exempelvis bott i pappersbollar som sitter fast under vattenytan i havet, hade vi kanske associerat till den strukturen, då vi med modern teknik väl fick chansen att studera en cell på nära håll.

Hur står det då till med energitätheten, egentligen? Eftersom vi nu har en fri vilja och är herrar över vår egen kropp, våra egna domäner, så borde vi ju också kunna träna oss till den yttersta självbehärskningen; att med viljans kraft få vibrationerna i vår egen sammansättning att upphöra, och därmed omedelbart sönderfalla till beståndsdelar? Alla har väl någon gång hört talas om teleportering. Charles Fort använde ordet första gången 1931 i boken LO!  Eller när elaka fiender i fantasy-historier löses upp till aska eller ånga och sveps iväg med vinden. Är det omöjligt i verkligheten? Med tanke på att materia hålls ihop med energi, så borde det egentligen inte vara en omöjlighet för den viljestarke. Möjligtvis kan det bli lite knepigt vid vissa tillfällen, om man av misstag råkar lösa upp sig själv. Ta exempelvis en eldig politiker som är i upplösningstillstånd, mitt under ett eldigt kamptal i valtider, då han eller hon just ska till att få hela åhörarskaran att tycka likadant.

   ”Aj då…”
Lika så kan det ju vara bra att veta hur man ska samla ihop sig själv igen, annars kan det ju bli riktigt jobbigt. Men alla vet ju också att trådlös energi är en omöjlighet, än så länge. Energi måste alltså vara inkapslad för att kunna hanteras på ett kontrollerat sätt.

Frågan är då avslutningsvis, hur viljestark och självbehärskad man vill vara och vad beror det på att vi ännu inte bemästrar tekniken i denna atomkontroll? Kan det kanske vara självbevarelsedrift på direkt order från våra celler, eller har vi bara inte börjat utforska vår fria vilja än?

Vanja Gauffin

Källor:
http://www.ur.se/Produkter/155515-Resan-till-livets-karna-Cellstaden
http://www.neuroguiden.se/Nervsystemet.Kommunikation_i_nervsystemet.htm
http://www4.liber.se/kemionline/gymkeb/11.html
http://www.resologist.net/loei.htm

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s