Årgångshonung

En krönika ska på ett personligt sätt spegla en aktuell händelse som intresserar många. Ja, då kanske en krönika om honung och biodling gör sig bäst på en sida för de få biodlare vi har i Sverige. Men om vi räknar med landets alla honungskonsumenter också, så blir intressekretsen plötsligt lite större. Lägger vi dessutom till alla som använder kosmetiska produkter och/eller kosttillskott som innehåller någon form av bivax, honung, propolis och drottninggelé, för att inte tala om alla som har trädgårdar och odlingar som får pollineringshjälp av bin och insekter, så har vi täckt in större delen av Sverige, tror jag.

Biodling angår oss alla, faktiskt, vare sig vi vill eller inte.

Som konsument blir man väldigt ofta uppmanad att köpa svensk honung. Det som tar emot är ofta priset. Svensk honung ligger många gånger (men inte alltid) på en högre prisnivå än importerad honung. Det beror på många saker och jag tänker inte försöka sälja in svensk honung genom att klanka ned på konkurrenten, inte här och nu i alla fall. Men jag kan uppmana till ett litet frivilligt test, för den som möjligen är skeptisk:
Nästa gång ni ser en lokal biodlare stå och sälja sina burkar vid något marknadsstånd, be att få köpa en burk av hans eller hennes bästa honung. Gå sedan in i någon mataffär och köp en billigare standardburk, med honung från ”ospecificerade EU-länder”. Köper ni en burk nyslungad honung i sommar av den lokale biodlaren (den är flytande under en tid), så jämför den med en burk importerad flytande honung från snabbköpet. Skillnaden är slående och ingenting slår, framför allt, den svenska, nyslungade honungen. Jag blir tårögd av lycka och kärlek bara jag tänker på den. Tur att det är vår snart.

Det är nämligen så att honung har för finsmakaren samma kvaliteter som vin har för vinkännaren. Importerad standardhonung är ofta rätt slätstruken, då den tas fram just för att smaka ”likadant” varje gång och inte heller smakar den något egentligen, mer än ”sött”. Den flytande honungen i affären är för det mesta vanlig honung som är värmebehandlad, för att den ska hålla sig flytande under hela sin livslängd, om det inte står uttalat på förpackningen att det är akacia-, eller ren ljunghonung, för den är naturligt flytande.

Honungen från din lokala biodlare har smak av de blommor och träd som växer i din nära omgivning. Den är en del av ditt landskap. Den nyslungade honungen, som säljs under sommaren, är en aromatisk, gyllene primör och delikatess, som efter någon månad börjar kristallisera sig och förvandlas till den fasta honung som man normalt tänker på som ”Honung”. Lokalt producerad honung skiljer sig i smak, som vin från olika vingårdar skiljer sig. När du köper honung från din lokala biodlare, sponsrar du din lokala flora, för det är därifrån bina hämtar den nektar som blir honung. Floran behöver pollinatörer för att blomstra.

Alltså, importerad eller ”blandad standardhonung” kan jämföras med rödtjut.
Lokal honung är årgångsvin. Det var dagens viktigaste budskap. Köp svenskt.

Vad är det då som pågår i bikupan egentligen, när blommornas pollen och nektar blir till honung? Jo, i ett bisamhälle ryms det ca 60-80 000 små bin, under högsäsong. Under vintern går de ned till ca 20-30 000. Allihop är flickor, förutom de bin som kallas drönare. Drönarna kläcks ur obefruktade ägg och spenderar sommaren med att glida omkring, snylta på honungen i kupan och ragga på ungdrottningar. På hösten jagas de ut ur kupan av vaktbina och tillåts inte att komma tillbaka in, varpå de dör. Det är den så kallade Drönarslakten. Don’t try that at home.

Drottningen kläcks ur precis likadana ägg som alla andra bin, men just hennes larv väljs ut av arbetsbina från första början, för att det är ett exceptionellt friskt ägg med de bästa egenskaperna och förutsättningarna. Hon matas med det kallas drottninggelé under hela sin livstid, som varar mellan tre till sex år. Arbetsbin lever ett hårt och slitsamt liv och överlever oftast bara max en säsong. Drottninggelén är oerhört näringsrik, så därför blir hon lite större än de andra, som bara får äta det under sina första veckor. När hon är könsmogen flyger hon ut och parar sig med ett flertal drönare, vars sperma hon sparar i en liten behållare. Sedan återvänder hon till kupan och tillbringar resten av sitt liv med att lägga ägg. Äggläggningen (stiftningen) börjar redan i februari och pågår fram till hösten. Under högsäsong kan hon lägga upp emot sextusen ägg per dygn!

Arbetsbina har alla sina respektive arbetsuppgifter. En del bygger vaxkakor, andra städar och putsar. Några servar drottningen med mat och tvätt, medan andra matar och tar hand om de nya larverna och nykläckta ungbina. Det finns spejarbin som flyger ut och kollar väder och omgivning och vaktbin som skyddar kupan mot inkräktare. En stor del av bina flyger ut och samlar in det pollen och nektar som ska bli honung, medan deras arbetskamrater jobbar med mottagningskontrollen och tar emot det som flygbina kommer in med utifrån och ser till att det transporteras upp till rätt cell i rätt vaxkaka. En del bin har i uppdrag att hämta vatten i sina små munnar som de sedan spottar ut över vaxramarna för att kyla ned dem under heta sommardagar.

När vintersäsongen börjar (och den börjar redan i augusti i vissa delar av landet), klumpar bina ihop sig för att hålla värmen. Där sitter de sedan, hela vintern fram till nästa vår, då de den första varma vårdagen i Maj, får flyga ut och göra ifrån sig sina behov. Något som de inte har gjort på hela vintern. När de första maskrosorna blommar är det dags för biodlaren att ställa på första skattlådan; den låda som innehåller de ramar som ska fyllas med det som ska bli honung.

Propolis som finns i kosttillskott och crémer, är ett ämne som innehåller kåda som bina har varit och hämtat. Det används av bina till att täta alla springor i kupan, där det kan dra in kall luft, men även för att klistra fast lösa delar, som kan orsaka att de skadar sig. Vaxramarna och täckbrädorna är exempel på detta, som biodlaren måste använda kniv för att kunna bända loss.

Allting som bin producerar, kan vi människor använda. Honung, pollen, drottninggelé, propolis, vax… Men till skillnad från oss människor, tillför bina mångfald och rikedom till naturen i samma takt och mängd som de tar råvaror från den.

Där har vi en del kvar att lära.

Vanja Gauffin

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s