Våra heliga kor

Så snart våld och droger blir ett debattämne, bildas det genast grupper som slår en järnring kring just sin egen heliga ko; den form av våld eller droger som gruppen sysslar med. Med stridsfanan vajande över huvudena uttalar man sedan sitt gemensamma mantra:

”Det är inte våldsspelens fel att folk blir våldsamma!”
”Det är inte våldsfilmernas fel att folk blir våldsamma!”
”Det är inte Internets fel att Internetmissbruk, kriminalitet och näthat förekommer!”
”Det är inte drogernas fel att folk drogar ihjäl sig!”
”Det är inte vapnens fel att folk skjuter ihjäl varandra med dem!”

… ”Det är faktiskt inte mitt fel att …”

Men när det gäller reklam är ändå alla ganska rörande överens om att ett intrummat reklambudskap ofta orsakar att mottagaren blir reklampåverkad och sedan provar produkten eller tjänsten som det har gjorts reklam för. Ibland räcker det till och med att omedvetet ha sett reklamen i ögonvrån.

Jag hade en arbetskamrat en gång i tiden som borde ha hetat ”Påverkan på ben” i mellannamn. Allt var skit enligt honom. Samhället var åt helvete, alla var idioter och alla idioter var invandrare och det bästa som kunde hända vore att lägga ned verksamheten och gå och lägga sig i ett hörn, självdö och bli näring åt gråsuggor. Han själv såg sig för övrigt som en ganska kul festprisse, som minsann hade rätt till sina åsikter. Det kunde jag ju naturligtvis inte säga emot. Alla har ju rätt till sina åsikter.

Problemet som jag såg det, var bara att hans umgängeskrets, hans filmval och definitivt valet av musik som han lyssnade på och även tvingade oss andra att lyssna på hela dagarna, varje dag, speglade just det som han omedvetet utstrålade. Jag påpekade för honom vid något tillfälle att han hjärntvättade sig själv med negativitet, men det kunde han ju naturligtvis inte förstå. I övrigt kom vi ganska bra överens, han och jag.

Personligen är jag rätt övertygad om att det vi väljer att se, lyssna på och uppleva absolut har precis samma effekt på oss som reklambudskapen vi utsätts för. Ja, jag dristar mig faktiskt till att helt utan vetenskapliga bevis påstå att våld i spel, film, musik och diskussion påverkar människor till att bli våldsamma individer på en eller annan nivå. Likaså när det gäller negativitet och stress. Så för att leva ett bättre liv bör vi alltså vara lite mer nogräknade med vad vi väljer att se, lyssna på och uppleva. För vilken nytta gör jag själv i en nedåtgående spiral om jag späder på med egna negativa upplevelser och åsikter? Det är inte konstigt att våra ungdomar är olyckliga nu för tiden, med tanke på hur mycket vi vuxna omkring dem gnäller om allt och minsta lilla, utan att själva egentligen ha en vettig idé om hur det skulle kunna göras annorlunda.

Frågan är då om man ska sluta producera våldsamma spel och filmer? Nej, det är naturligtvis lika dumt som att tro att man kommer att sluta producera skjutvapen. Men jag tror att varje människa är härskare över sina egna handlingar och har ett eget val. Därför behöver vi inte alltid mata varandra med våra heliga kor, i vårt ständiga sökande efter gemenskap och bekräftelse. Släpp loss lite kreativitet istället, våga vara lite egen och annorlunda, så kanske det stadigt ökade intresset för våld och makt når en positiv vändpunkt?

Vanja Gauffin

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s