Kristofobin är Sveriges mest utbredda fobi

För ett drygt år sedan blev det stora rubriker kring den avhoppade redaktionen på Aluma, Malmös tidning för hemlösa. Den nye vice vd:n hade nämligen en kristen grundsyn på livet, något som har gjorde redaktionsmedlemmarna, och framför allt chefredaktören Jenny Järvå, oerhört bestörta och upprörda.

Och medan svenska medier skulle ha gått i taket om en chefredaktör hade uttryckt samma unkna fördomar mot en vice vd med exempelvis muslimsk tro, blev det knappast någon debatt alls om Jenny Järvås märkliga agerande. Kristofobi är nämligen fullkomligt accepterat i Sverige. Ja, det tycks närmast eftertraktansvärt att så ofta som möjligt, och i skarpast tänkbara ordalag, ifrågasätta allt vad kristenheten står för.

Det hela sker under begreppet ”religionskritik”. Och det låter ju bra. Alla religioner ska kritiseras och ifrågasättas – det är nyttigt för religionens utövare i allmänhet och för de religiösa ledarna i synnerhet. Men det som svenska kristendomsbelackarna ägnar sig åt har alls ingenting med sund och konstruktiv religionskritik utan rena förföljelserna.

Ett lysande exempel på detta är när SSU: s tidning Tvärdrag publicerade en karikatyr av påven, där han framställdes som ondskefull pedofil. Chefredaktören Daniel Suhonen förklarade rättframt och självrättfärdigt att han aldrig skulle ha tryckt en liknande bild som vände sig till muslimer. Orsaken? Muslimerna är en utsatt grupp. Det är inte kristna.

Ändå är det ett obestridligt faktum att just kristna är den grupp som utsätts för mest förföljelse runt om i världen. Den globala organisationen Open Doors, som har till uppgift att uppmärksamma och stötta kristna som förföljs för sin tro, räknar med att minst 100 miljoner kristna förföljs för sin tro – och då har man räknat lågt. Andra organisationer beräknar att dubbelt så många kristna kan vara förföljda för sin tro.

I Sverige tas ingen hänsyn till sådana petitesser. Tvärtom koncentreras i stort sett all så kallad religionskritik just mot kristendomen och dess utövare. Kritik mot andra religioner existerar knappt, och i de fall där den uttalas är den ytterst tam och timid. Inte ens när Stockholm skakades av en muslimsk självmordsbombare uttrycktes särskilt mycket islamkritik. Snarare bagatelliserades händelsen, trots att självmordsbombaren visade sig ha anknytning till en radikal islamistisk grupp i England. Rädslan för att framstå som islamofob är alltså så stor att debattörerna inte ens vågar ägna sig åt vanlig sund islamkritik.

Att kritisera kristna är dock ofarligt. Vad som än påstås om den ”kristna högern” är sanningen den att den är högst marginell i Sverige; Jenny Järvå behöver knappast oroa sig för att bli mordhotad av den samlade kristenheten för att hon luftar sina ingrodda fördomar.

Därför kan kristendomsbelackarna dagligen och stundligen gå över gränsen från vad som är sund kristendomskritik till ren och skär kristofobi – och detta utan att samhället reagerar. Men kristna omfattas av samma diskrimineringsskydd som andra religiösa grupper. Kristofobi är lika allvarligt som islamofobi – och betydligt mer utbrett.

Bitte Assarmo

5 kommentarer

  1. Det är väl helt i sin ordning att man får kritisera och t o m karikera det som är eller har varit ens egen statsreligion, medan det är mindre lämpligt att göra det mot andra religioner (detta överlåtes lämpligen till dem som tillhör DEN religionen, eller någon gren av den).

    Nu är det i o f s ganska många hundra år sedan vi var katoliker här i Sverige men det gäller i alla fall kristendom.

    Att påven såsom högsta ansvarige har kommit att sammankopplas med utbredd pedofili har katolska kyrkan enbart sig själv och sitt eget agerande i frågan att skylla på. Hade man hanterat saken bättre så hade det inte funnits något att göra sig lustig över. Det är offren det är synd om i den här frågan, inte påven eller katolska kyrkan.

    Däremot att kristna förföljs i andra delar av världen – ofta på ett betydligt brutalare sätt än några skämt i sociala medier – är givetvis hemskt och inte alls acceptabelt.

    Men det är två olika saker, så blanda vänligen inte ihop lyxkränkthet över verbal kritik eller några smaklösa skämt, med riktiga förföljelser och ibland folkmord i andra länder!

    I de fall det är muslimer i de länderna som står för förföljelserna så får man givetvis kritisera detta. Men överför det inte på de muslimer som flytt hit, ofta undan liknande förföljelser i sitt hemland.

    Gilla

    • Jag har aldrig fört över någon skuld på muslimer över den enögda kristofobin i Sverige. Vad jag vänder mig emot är just enögdheten – det faktum att svenska medier bemöter religioner på olika sätt. Floskeln om att man bara får kritisera det som är ”ens egen” religion är ju bara just det – en floskel. Naturligtvis ska man kritisera alla livsåskådningar och trosläror utifrån samma kriterier. Att skydda en religion för att det är ”en annan” religion är bara ett alags rasistiskt romantiserande över det vi se som främmande.

      Gilla

    • ”Lyxkränkthet” – det var ett intressant ord. Särskilt eftersom en stor del av Sveriges troende kristna – och främst katoliker – utgörs av olika minoritetsgrupper som rimligen borde omfattas av samma hänsyn som andra minoritetsgrupper. Synd om påven? Knappast. Respekt för landets katoliker? Absolut. Det kan inte vara rimligt att en svensk politiker sitter i TV och kräver att landets katoliker ska be kollektivt om ursäkt för katolska biskopars beslut – eller tycker du det skulle vara rimligt att man kräver att alla muslimer ska be kollektivt om ursäkt för Taimour och andra självmordsbombare? Sorry, Inger, jag tycker du är helt grundlös i din kritik och inser att du inte har läst krönikan alls, alternativt tolkat in dina egna åsikter i den.

      Gilla

  2. Nu blev det en misstolkning. Jag menade överföra skuld på svenska muslimer för att kristna förföljs i muslimska länder. Inte att muslimer skulle ha skuld i det ni kallar kristofobin.

    Det jag vände mig emot var alltså att ett jätteallvarligt problem i andra länder blandades ihop med debatten här i Sverige. Det vore fint om man kunde hålla isär dessa saker annars blir det väldigt rörigt. Hade gjort sig bättre i två separata artiklar.

    Men om vi håller oss till debatten här i Sverige så kan jag förstå att man som kristen ändå kan känna sig utsatt i dagens ganska hårda debattklimat. Det är tyvärr inte bara kristna som råkar ut för. Jag tycker det är en tråkig utveckling och föredrar när man kan visa varandra respekt även om man har olika åsikter eller trosuppfattningar.

    Fast dissar verkligen etablerad media kristna här i Sverige? Det exempel du nämner torde väl höra till undantagen?

    Och att kritisera eller göra sig lustig över påven inte är detsamma som angrepp på alla kristna, eller ens på alla katoliker. Fast de kan ju ha lite större anledning att ta illa upp, som Birro så fint satte ord på häromveckan (vilket han lyckades göra utan att dra in några andra religioner).

    Vad skulle du själv vilja se för utveckling? Att media behandlade alla religioner med samma respekt, eller att de för rättvisans skull börjar dissa islam också? Börja trycka en Muhammedkarikatyr för varje Påvekarikatyr?

    Gilla

  3. Blogginlägget verkade handla om kristna i största allmänhet? Och kristendomen har ju som bekant varit vår stadsreligion i hundratals år (vilket jag menade kan vara en förklaring till att många svenskar nu tar sig friheten att ta avstånd från eller göra sig lustiga över den, vilket tyvärr då ibland drabbar enskilda troende). Men nu handlar det plötsligt enbart om katoliker? I så fall skulle det underlätta om detta specificerades annars blir det lite rörigt.

    Bara för att förtydliga så tycker jag principiellt att man bör visa ALLA individer respekt, oavsett tro, så länge inte någon gjort överträdelser som ger anledning till kritik.

    Det jag reagerade mot var mest att du jämställde exemplen ovan med RIKTIG förföljelse (till liv och lem) av kristna i andra länder – vilket INTE är samma sak, även om jag kan förstå att det känns jobbigt när den grupp man identifierar sig med blir dissad.

    ”Det kan inte vara rimligt att en svensk politiker sitter i TV och kräver att landets katoliker ska be kollektivt om ursäkt för katolska biskopars beslut – eller tycker du det skulle vara rimligt att man kräver att alla muslimer ska be kollektivt om ursäkt för Taimour och andra självmordsbombare?”

    Jag har inte sett programmet i fråga men det kravet låter inte rimligt, nej. Det är väl upp till katolska kyrkan att göra i så fall.

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s