Onyanserat

Som gammaldags gentleman har jag befriat min kvinnliga bekantskapskrets från den kultursociologiska plikten att läsa den internationella storsäljaren ”Femtio nyanser av honom” (EL James). Man får offra sig. Jag har sammanfattat den och förlagt berättelsen till känd svensk universitetsmiljö. Lund får alltså ersätta amerikansk campus. 

Jag blir våt och måste ta fram näsduken. Kristian tycks inte ens lägga märke till det. Hur kan han vara så kall och okänslig inför mina behov? Jag försöker vara stark ändå. Han ska inte få grepp om mig! Jag famlar efter hans plånbok med alla plastkorten, men då noterar han minsann mina förväntningar och slår till med handen. ”Inte röra!” ”Men du har ju fri tillgång till min handväska”, svarar jag förnärmat. Det blir tyst i hans nya Maserati Quattroporte. Audin tröttnade han på efter några månader och lät rulla den till skroten. Vi sitter båda tysta medan vi kör vidare längs Östra Vallgatan. Botaniska trädgården står i blom. Jag kan tänka mig att bina är mycket aktiva den här tiden på året. Från blomma till blomma.

Men Kristian har lovat att i år ska han hålla sig bara till mig. Det har vi skrivit kontrakt på. Jag behärskar lusten att åter sträcka mig efter hans plånbok. Han hade hämtat upp mig vid Parentesen där jag bor med min väninna och några andra studenter. Ett stort följe med två motorcykelpoliser framför och två bakom bilen. Därefter en rostig minibuss. Jag undrade över sällskapet. ”Det är kommunstyrelsen. I morse var det bara Liten Uppstigning. Vid Stor Uppstigning är också kommunfullmäktige och universitetsstyrelsen med.”

Han har Makt. Han är Rik. Han har råd med rejäla grejor och inte den gamla slitna utrustningen i Smålands nations källare. Vänstern får vad den förtjänar och får hålla tillgodo med sämre begagnat. Kristians rep är handtvinnade och handklovarna belagda med guld. Hela tortyrkammaren inredd som ett herresäte. Jag har avancerat. ”Där”, pekar han. Jag vänder blicken upp mot höger och universitetssjukhuset. ”Jag köpte det i går och har redan beställt en totalombyggnad av gynekologen och ortopeden.”

Jo, det kan jag tänka mig. Återigen får jag torka mig med näsduken. Man kan säga att Kristian fick mig på köpet. Jag skulle intervjua honom efter hans upphandling av universitetet, stiftet och kommunförvaltningen. Ja, och sedan var jag såld. Jag blev ett tillägg till punkt 22a i kontraktet. Total lydnad och underkastelse också för mig. Jag undrade över poliserna. ”Fick jag på köpet. Ta skiten, skrek statssekreteraren efter en runda på sträckbänken.” Han har alltså köpt hela Lund. ”Billigt. Egentligen kan man säga att det var en nollsummeuppgörelse. Jag fick lika mycket som jag gav.”

”Och vad ska du göra nu”, frågade jag under min intervju för Lundagård. ”Egentligen bara fortsätta som staten gjort tidigare, men med mer resoluta grepp. Ut med humaniora, onödig samhällsvetenskap, teologi och annat olönsamt trams.” Man kunde nästan höra hur han snärtade med piskan. Nu fick jag ta en hel handduk för att torka mig. ”Jag har gjort om teologen till inkvisitionsdomstol med komplett teknisk utrustning.” Jag svimmade av hänförelse. I mitt omtöcknade tillstånd, registrerade ändå mitt omedvetna att han lade till: ”Samlokalisering med Tandläkarhögskolan.”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s