Svensk kultur är att förneka sin kultur

Det finns inte många tabun kvar i Sverige. Nu när homosexuella får vigas i kyrkan, och när Utbildningsradion informerar barn och ungdomar om hur sperma smakar och hur man bäst går tillväga om man vill utöva analsex finns liksom inte mycket kvar att hyssja om. Förutom en sak. Nämligen begreppet svensk kultur.

Redan där är man farligt nära att bli kallad rättshaverist i Sverige, för under decennier har myndigheter och medier propagerat för att svensk kultur inte alls existerar. Nej, vi svenskar är fullkomligt unika i världen så till vida att vi inte har några kulturella särdrag. Alls. Om någon ens nuddar vid att det finns något som kallas svenska köttbullar blir det ramaskri; köttbullarna är minsann ingen svensk innovation, så det så!

Klart de inte är. Det finns köttbullar i världens alla kök. Men serverade med potatis, lingon och brunsås så blir de liksom lite svenska i smaken, på samma sätt som köttbullar med vitlök och citron brukar påminna om Greklandssemestern. Just därför kan man äta Swedish Meatballs på många restauranger i världen. Inte konstigt för någon annan än för de svenska kulturförnekarna.

När Mona Sahlin höll sitt ökända tal inför Turkiska ungdomsförbundets Euroturk, mars 2002 borde det naturligtvis ha lett till hårda repressalier:

”Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting …som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

I vilket annat land som helst skulle ett sådant yttrande ha gjort det omöjligt för en politiker att fortsätta sitt arbete i offentligheten. För vem har någonsin hört talas om att det egna landets kulturella särart dras i smutsen av dem som röstats fram att förvalta den? Men Mona Sahlin kom undan med denna svartmålning av den svenska kulturen eftersom det i Sverige inte finns något fulare och skamligare än just svensk kultur.

Antagligen var det därför Göran Greider kände sig tvingad att, sedan han uttalat att en röd stuga med syrenberså tedde sig typiskt svenskt, påpeka att syrenen minsann är en turkisk invandrare.

Visst. Och pelargonen växer vild som vackra, meterhöga buskar i Nordafrika. Men i köksfönstret i ett torp på landet känns den typiskt svensk. Och vad är det för fel med det?

Man kan spekulera länge i varför svenska politiker och mediepersoner är så oerhört rädda för att erkänna den svenska kulturen. Jag tror att det handlar om en storebrorsattityd, grundlagd under den tid då Sverige började bli ett land att räkna med internationellt. Titta på oss svenskar, vi är så neutrala och demokratiska att vi till och med avsagt oss vår egen kultur för världens skull, fint va?

Man skulle alltså kunna säga att svensk kultur definieras av att förneka kulturen. Och i samma stund som detta skedde banade man också väg för nya, nationalistiska rörelser. För så länge de etablerade partierna inte vill kännas vid denna enkla sanning kommer de nationalistiska rörelsernas inflytande bara att bli större och större. För alla behöver sin kultur. Även vi svenskar.

Bitte Assarmo

3 kommentarer

  1. Jag blir alltid att känna mig illa till mods när jag hör företrädare för vår lagstiftande församling tala om att Sverige saknar kultur. Ska inte verk av Fröding, Strindberg och Lagerlöf, tavlor av Zorn, Liljefors och Larsson, musik av Peterson-Berger räknas som kultur? På vår påtvingade nationaldag visas invandrar kultur upp på exempelvis Skansen, det är musik och dans, inget fel i det, men varför gömma alla de spelmän i vårt land som komponerat polskor, valser osv. Är inte det som Sverige har att erbjuda i kulturväg inte fint nog? Påminner lite om flickan som kom hem från skolan och berättade att man på lektionen hade talat om vart barn kom från. En hade sagt att storken kom med barn, en annan sa att barn köpte man på Tempo. Då sa mamma ”Men du vet ju vart barn kommer ifrån, varför sa du inte det?” Varpå flickan svarade ”Jag skämdes att tala om att hos oss tillverkar vi dom själva”.

    Gilla

    • Tack för din kommentar, Peter. Det här är verkligen en beklämmande inställning, och den har funnits länge i vårt land. Jag minns att min far brukade säga detsamma som du om bl a detta med våra stora klassiska tonsättare och även om den svenska folkmusiken redan på 70- och 80-talen. Jag är ganska övertygad om att det är just denna styvmoderliga och rentav hånfulla attityd till svensk kultur som lagt grogrunden för rasism och främlingsfientlighet. Hos ”vanliga” människor runt om i landet finns nämligen inte särskilt mycket stöd för uppfattningen att Sverige saknar kultur.

      Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s