Om kylan som slog hårt

Klockan närmade sig åtta på morgonen och jag klev av bussen, fortfarande i god stämning, när en kall vindfrustning slog mot min hud, slog ut huden. Det är fint när träden ser ut som om de vore från en annan värld och luften från folks munnar nästintill fryser, men bara om du är inomhus.

Det är underligt hur man sitter inne och imponerat ser ut när man slås sönder av kalla vindar, de som känns som iskallt vatten, direkt man stiger utanför en av alla ytterdörrar. Sparka arkitekterna som gör att vindarna tar fart i husen! Det tycker jag borde ges som extrakurs på arkitektutbildningen, 7,5 hp vindfartsvetenskap.

Är det dem vi ska skylla? De som skapar kylan kommer för lätt undan. Du kommer inte undan med andra brott och jag tycker kyla är ett brott.

På väg hem frös benet. Ja det frös! Det gjorde ont att röra det och jag var rädd att träffa någon jag känner för då hade jag behövt röra ansiktet, för att le eller prata. Det värsta hade ju varit om det varit någon man ”halvkänner” och som man måste prata väder med. Att ansiktet skulle frysa på grund av att man pratade ytligt om kylan, huga. Tänk om mitt ansikte fryst fast? Det är som när man var liten: ”Titta inte i kors, dina ögon kan stanna så”.

Hemsk tanke att andra gör så man stannar i ett och samma ansiktsuttryck, arkitekterna.

Kan det inte finnas en köldgräns för allt, jobb, skola, you name it? Som det fanns på idrotten i skolan. Var det under 15 så ställdes den in.

Det röstar jag för i nästa val. De som har arkitektutbildningar i sina vallöften får min röst. Ska vi bestämma så?

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s