Den lilla staden med en känsla av gemenskap

Ibland undrar jag om det inte är mycket bättre att bo i en liten stad än en stor. Tanken kommer upp då och då och nu senast kom jag att tänka på det när jag var i min forna hemstad Karlskoga och läste en insändare i lokaltidningen. Den handlade om handikappsparkeringarna vid Ica MAXI, och om att de då och då används som passage av människor som har bråttom ut med sina kundvagnar och matkassar. Finns det ingen möjlighet att sätta upp något slags hinder, så att de som står parkerade där slipper få sina bilar repade, undrar insändaren.

Och fick svar direkt av butikschefen. Som tog till sig insändarens synpunkter och lovade att genast åtgärda problemet.

Inte illa! Jag blir faktiskt alldeles varm inombords när jag tänker på att det kan vara så lätt att göra sin röst hörd – och få svar. Funderar lite på om Ica-handlarna i Haninge och Barkarby och de andra stora köpcentra hemma i Stockholm är så lyhörda inför sina kunders behov. Av någon anledning tror jag inte det. Stockholm är så anonymt. Dessutom är det så stort att det nog inte är riktigt lika angeläget för exempelvis en Ica-handlare att tillmötesgå sina kunders önskemål på det sättet.

Karlskoga däremot är litet, familjärt och igenkännande. Alla känner alla, brukar man säga och även om det inte är helt med sanningen överensstämmande ligger det något i det. Man känner igen folk. Ica-kunderna känner igen sin Ica-handlare – handlaren känner igen åtminstone stora delar sin kundkrets. Och går man ner på stan lär man åtminstone träffa på någon man känner igen.

Det ger en viss trygghetskänsla. Och framför allt ger det en känsla av samhörighet. Staden blir liksom ”min stad”, inte bara ”en stad”.

Sen kan det ju ha sina nackdelar också. Man kanske träffar på ”fel” person – den där människan man inte sett på tjugo år, den man hoppades man aldrig skulle stöta på igen. Men det är smällar man får ta. Och förresten händer sånt även i Stockholm ibland. Jag vet inte hur många gånger jag stött på gamla bekanta på Drottninggatan, med mer eller mindre lyckat resultat.

En annan sak jag saknar med Karlskoga är Korpens tipspromenader. Oh, vad det är mysigt att ge sig ut tidigt på söndagsmorgonen och gå tipsrundan! Och om man, som jag, har hundar så passar det ju utmärkt att kombinera morgonrundan med en trevlig liten tankenöt. Tanken att man ska ta hem tolvan finns förstås alltid där, men infrias sällan. Fast vad gör det när man får möjlighet att börja söndagsmorgonen med en lång, härlig promenad!

Bitte Assarmo

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s