Ge bort lite glädje i år!

Inte är det lätt, inte. Det här med julen, menar jag. Att hålla den någorlunda måttlig, alltså. Jag minns ett flertal jular som vi firade tillsammans med släkten. Julljus och umgänge i all ära, men det absolut mest väsentliga för alla inblandade verkade vara paketen under granen.

Foto: Privat

Ja, inte bara under granen förstås. I säckar, kassar, på förstukvisten och i bilarnas bagageutrymmen. Eftersom det var ett sånt överflöd att det skulle ha krävts en gran av Redwoodstorlek för att klapparna skulle rymmas därunder.

En utomstående som tittade in genom fönstret skulle förmodligen ha trott att det var en insamling till förmån för föräldralösa barn i något mindre rikt land. I själva verket handlade det om några få syskon med några få ungar. Och tusentals kronor bortkastade i armarna på giriga affärsmän. Allt i denna sinnesförvirrade tävlan om vem som köpt mest och dyrast.

Halv åtta på julaftonskvällen, när alla paket var öppnade och hälften redan glömda, slog sig alla de vuxna ner och underhöll sig med Karl Bertil Jonsson och hans julbudskap om att tänka på de arma och fattiga under julen…

Det är ingen överdrift att påstå att julskinkan och all den andra julmaten var på väg upp…

För några jular sen var det en kvinna i mitt närområde som gick ut med en uppmaning att tänka på de hemlösa under julen. Hon och hennes två små döttrar samlade in raggsockor och strumpor som de sedan slog in i vackra julpaket och tog med till ett av de härbärgen som dessvärre blivit alltför nödvändiga i Stockholm de senaste åren.

Genialiskt, naturligtvis. Vem vill frysa om fötterna – allra helst om man inte ens har ett julfint hem att värma sig i?

Många nappade på idén och säcken fylldes snabbt. Jublet blev stort på härbärget när mamman och döttrarna kom dit med sin julgåva. Som bestod av glädje, snarare än dyrbarheter. Behöver jag nämna att de i sann Karl Bertilanda tillbringade hela julaftonen där, tillsammans med de människor som vi andra helst glömmer bort just under julen – när vi borde tänka som allra mest på dem?

Man behöver inte bli världens präktigaste bara för att det är jul. Man behöver inte bojkotta julklappstraditionen helt och hållet. Men all julglädje ligger inte i antalet klappar eller vad de kostar. Och det är något som inte minst barnen kan förstå, om vi bara ger dem en chans. Doften av glögg och pepparkakor, smaken av knäck, skimret i granens tända ljus. Ett par sockor till en hemlös.

Ge bort lite glädje i år.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s