Hur en seriemördare vände upp och ner på det viktorianska klassamhället

Jag har drabbats av avundsjuka. Fast bara lite. Mest är jag glad. För sonens skull, som ska resa på fotbollsresa till London. Bäddat för en härlig helg i glada vänners lag. Och visst, jag var frestad att fråga om jag fick följa med, men av någon anledning tror jag inte det skulle vara helt uppskattat i detta grabbgäng…

Själv har jag inte varit där på ett bra tag nu, men jag börjar längta riktigt rejält. London är ju en alldeles fantastisk stad – och det där med att det jämt är dimmigt och grått, med ett irriterande duggregn som faller från gryning till solnedgång, är så fel det kan bli. Solen lyser varmt över London på hösten och det är inte mycket som går upp mot en promenad i den myllrande storstaden en riktig skön septemberkväll. Man kan låta sig förtrollas av blomsterprakten i Kensington Gardens. Slå sig ner vid Erosstatyn och insupa Piccadillys sköna puls. Eller varför inte ta en båttur på Themsen i solnedgången?

Något som alltid funkar är en pubrunda. De engelska pubarna finns visserligen över hela världen nuförtiden – bara i Stockholm finns en hel drös. Men det hjälper inte att kalla en Stockholmspub för Big Ben eller en Los Angeles-pub för Ye Olde King´s Head – den blir inte mer engelsk än en burk matjessill eller en enchilada. Londons pubar gör sig bäst i London, helt enkelt.

En pub med historia är The Ten Bells i Whitechapel. En gång i tiden var den ett tillhåll för East Ends mindre bemedlade, och en bra födkrok för seriemördaren Jack The Ripper – Jack Uppskäraren, som han kallades i svenska medier. Där kunde han se ut sina offer i lugn och ro, medan de söp och raggade kunder.

Uppskärarens offer blev världsberömda på kuppen, och förhållandena i Londons östra slumområden blev en angelägenhet inte bara för britterna själva utan även för omvärlden. Fanns det kanske en annan anledning till att kvinnorna i East End prostituerade sig än själva nöjet?

Det viktorianska England slogs av chock inför misären som fanns mitt i huvudstaden och kunde inte blunda längre. Sakta men säkert tog en ny medvetenhet form. Medvetenheten om hur klassklyftor och fattigdom skapar misär, fattigdom, prostitution, svält – och till med seriemördare…

Mördaren gick fri. 1888 fanns ingen möjlighet att ha fingeravtryck, och även om misstankar riktades mot flera personer (och till med ända upp till självaste kungafamiljen) kunde ingen gripas för mordet.

Själv sätter jag en slant på Montague John Druitt. Fråga mig inte varför, jag tycker bara han verkar passa in i mönstret. Dessutom tog han livet av sig ganska kort efter att det sista offret, Mary Kelly, hittades. Men oavsett vem som dolde sig bakom namnet Jack the Ripper, och varför han begick sina bestialiska mord, är han alltså inte bara historiens mest omskrivna seriemördare utan också en av orsakerna till att den sociala medvetenheten väcktes.

Numera har många av Londons pubar uteservering också. Det hade nog inte varit någon strålande idé för hundra år sedan, då många gator i London var belamrade med sopor och avskräde. Men numera är det perfekt för en ljummen höstkväll! Kall cider är att föredra men en pint lager eller brown ale går också ner. Men framför allt är det känslan av att bara vara där, i en stad som vunnit och förlorat ett imperium, och som härjats av två världskrig men som fortfarande sjuder av liv och rörelse.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s