När vargen kom till Tullinge

Jag läste häromdagen att det bara finns 39 sångsvanar kvar i Värmland. Tur för dem att de inte är rovdjur för då skulle länets jägare förmodligen vända ut och in på sig själva för att få till stånd en skyddsjakt på detta oerhört otäcka och livsfarliga djur. Å andra sidan kanske länets sångare kan ta upp kampen, för att slippa konkurrens. För det är ju det jakten på rovdjuren handlar om; människors ovilja att låta något annat djur inkräkta på det som de av någon outgrundlig anledning tror är deras eget revir.

När jag växte upp i 1970-talets Sverige var vargen i stort sett utrotad. Numera finns här en vargstam igen, om än liten och blygsam. Men se, en varg är en för många – i alla fall om jägarna får välja. Och alltså är vargjakt numera en del av årets stora begivenheter. Inte sällan fäller jägarna fler vargar än kvoten medger. Sånt fungerar i ett land som Sverige, där tjuvjakt endast resulterar i att tjuvskytten får medverka i ett debattprogram för att tala om att han minsann bara försvarade sig och att vi egentligen inte borde tillåta några rovdjur alls att ströva fritt i konungariket Sverige.

Okej, jag vet, de säger själva att det är naturupplevelsen de är ute efter. But I’ve got news for you, ladies and gentlemen, det går alldeles utmärkt att uppleva naturen även utan jaktgevär. Faktiskt till och med när vargen kommer.

Det gjorde den nämligen en gång när jag var i Tullingeskogen för att plocka svamp tillsammans med en väninna och våra hundar. Hundarna vädrade och gnydde och plötsligt stod den där, den ståtliga vargen, bara ett femtiotal meter bort.

Oh, vilken underbar känsla det var att stå så nära en livs levande vild varg! Hjärtat bultade och pulsen steg och ögonblicket kändes evighetslångt innan den upptäckte faran och gav sig av lika plötsligt som den dykt upp. Och jag minns att jag tänkte att hur i hela friden är den människa funtad, som ser detta fantastiska djur som ett hot.

Bara ett par dagar senare dödades vargen när en polisbil fick syn på den och skyndade sig att köra ihjäl den. Stockholmarna är nämligen inte heller förskonade från de myter och den vidskepelse som styr varghatarna på landsbygden. Men myter är det. Samt en hundratals år gammal propaganda som en gång i tiden syftade till att göra skogarna rovdjursfria för att adeln skulle få fri tillgång till storvilt.

Beklämmande att ett sådant förlegat tänkande fortfarande styr jägarlobbyns intressen. Men kanske kan EU göra lite nytta för en gångs skull och stoppa deras, och regeringens, galenskap. Det vore sannerligen en god gärning, det!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s