Idrottskulturen slås sönder när de klassiska arenanamnen byts ut

De sprider sig som en epidemi över landet, dessa symboler för pengars makt och en högmodets vilja att synas. Jag talar naturligtvis om de företagsdöpta idrottsarenor som ersätter den ena efter den andra av klassiska arenor. Efter att Englands idrottskultur mer eller mindre slagits sönder av privatägda fotbollslag och omdöpta arenor har nu farsoten kommit hit. Således har vi genom åren sett hur Eyravallen döpts om till Behrn Arena och hur diverse fotbollsarenor med tidigare klassiskt klingande namn numera heter Swedbank med tilläggen ”park”, ”arena” eller ”stadion”.

 

I Stockholm tog Ericsson över sponsringen av Globen och var naturligtvis tvungna att byta namn även på den. Men i demokratins namn skulle stockholmarna naturligtvis få vara med och bestämma, som det så vackert heter. Vad vill Ni Stockholmare, att Globen ska heta? löd den till synes seriösa frågan. Som naturligtvis bara var ett spel för gallerierna. När svaret kom – vilket innebar en överväldigande övervikt för att behålla namnet Globen – struntade naturligtvis Ericsson fullkomligt i det och döpte om arenan i alla fall. Till Ericsson Globe.

 

Töntigt? Ja, det är ju bara förnamnet, om man säger så.

 

Det är en sak när sponsorer får skylta med sitt namn på matchkläder och på reklamskyltar. Det kan man acceptera. Men när de tillåts byta ut de klassiska arenanamnen mot sina egna bolagsnamn – där går sannerligen gränsen.

Och det är minsann inte bara multinationella företag som Ericsson och Swedbank som våldför sig på idrottskulturen. Nej, även mindre företag vet att förhäva sig. Som Karlskoga Energi & Miljö AB som nu har gett namn åt den nya konstgräsplanen i Karlskoga. Kemab Arena, gubevars.

Det är så magstarkt att det krävs ett rejält förråd av Pepcid för att kurera halsbrännan!

Om jag vore vd i ett företag och ansvarig för sponsring av en idrottsarena skulle jag vara oerhört noga med att det klassiska namnet inte skulle bytas ut. Jag skulle faktiskt se det som en ära att få delta i viktig sponsring utan att för den skull göra våld på den kultur som finns bevarad i arenanamnet.

Den som måste kombinera givandet med storstilad högljuddhet, och se till att hela världen vet om det, har fullkomligt tappat greppet om vad givande går ut på. Det är helt enkelt en fråga om moral. Och rent moraliskt har sponsringen gått överstyr.

Det är dags att företag och bolag ser om sin moral och börjar iaktta ett sundare sponsorskap, som bevarar idrottens kulturella kärna och de traditionella och ofta högt älskade arenamnen!

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s